Två otroligt fina dikter...
När jag vaknade och fann dig i sömn, sträckte jag handen mot din andhämtning, liksom den trötte vandraren på den nattliga vidden i gläjde sträcker handen mot lägerleden.
Av: Karl Vala
Min är du, och din är jag, självklart som ett andetag. Du är låst inne djupt i mitt sinne. Nycklarna kom bort en dag sen jag stängt med dubbla slag.
Av: Okänd
Se till att skriva något innan ni lämnar min blogg :) <3
Trackback