If you only knew! 

Ärlighet vara längst.. Ogillar människor som inte kan stå få saker dem sagt. Bara för det så får man skit för det bara för man inte kan vara ärlig. Så irreterande att man inte blir trodd, varför ljuga! Men tänker inte lägga mer energi på detta för det är inte mitt problem längre!! 

 

 

 

Allt har sin menning, fast detta är inte en menning. Utan en jävla mardröm men jag hoppas du blir min menning igen! För du är menningen med allt.. 


Önskar det skulle finnas ett sätt.. Skulle ta vara på varje sekund och göra allt underbart igen om jag bara fick chansen..

 

 

 

 

 

 

Ännu en dröm.. Dessa drömmar tar kål på mig.. Men endå så är dem helt underbara men att vakna upp själv i sin säng och inser att de bara var en dröm de är det som tar kål på mig. Inte ens första veckan hade jag dessa drömmar, varför kommer dem nu? Det ska ju bli bättre med tiden inte värre. 

 

Vill bara ha dig här. Vill få en kram och du säger att allt blir bra igen. Att jag blir din som det ska vara :(

För några månader sen så såg jag flera stjärnfall och ett av dem var speciellt. Önskade mig något som jag hade hoppats på att de skulle gå i uppfyllelse. De sägs att om man håller de hemligt så kommer den bli sann men min blev aldrig sann :( 

Varför har jag alltid otur? Varför får jag bara uppleva kärlek i några månader? Vist dessa 6 månaderna har vart dem bästa på länge och aldrig varit så lycklig som jag var då. Men varför har alla andra tur med lycka? Varför försvinner de alltid för mig? 

Kanske inte handlar om tur, utan om ödet men varför försvinner mitt öde jämt. När jag väl hade hittat min andra halva, när jag äntligen fick det dära livet jag alltid drömt om. Så försvann det bara på nån sekund som om det aldrig hade hänt eller betytt något :( 

Skulle jag kunna trolla, spola tillbaka tiden eller kunna övertala så skulle jag först spola tillbaka den till bästa tiden och försöka göra allt bättre sen få dig att förstå att det är du&jag! 

Får mig att längta tillbaka till första gången jag såg dig, då jag föll för dig. Andra gången jag såg dig då jag fick en kyss och föll igen. Tredje gången jag såg dig på mitt jobb så dunkade hjärtat och fjärde gången vi sågs och vår andra kyss. Sen dess kunde jag inte slita mig ifrån dig som jag inte kan göra nu heller egentligen. De sista dagarna på P&L och första veckan vi kom hem. Sen alla andra dagar jag fick spendera med dig, har vart underbara!

 

En gång i tiden var du min, men nu är du bara en dröm
jag ser oss ibland i mitt sagoland där vi ses och umgås en stund
men jag vaknar upp i min ensamhet i vårt så kallade rum
vill bara somna om igen och vakna upp i min dröm

Kan inte påstå att året började bra. Tänkte under natten att detta år ska bli det bästa, ska fira in de med finaste killen och glömma allt skit som varit 2012 men de börjar dåligare än någonsin. Jag förlorade den personen som betydde så otroligt mycket för mig, aldrig upplevt sån här kärlek eller förälskelse förut. Den här personen fick mig att må bra, skratta och varje gång jag såg han så kände jag mig så otroligt lycklig att jag fick just han. Älskade han  mest på denna jord, skulle kunnat gjort allt. För hade aldrig vart lyckare än vad jag var med honom. Vist vi hade våra dåliga stunder men tänkte att de skulle vi klara av, skulle göra nya året bättre och skita i onödiga bråk men allt detta försvann på en sekund. Allt stannade upp, mitt hjärta krossades och en del av mig försvann. Poff så var allt detta borta. Kan inte tänka mig att det är sant. Hur ska jag kunna släppa taget ? De är inte rätt..

Hade hittat en person som hade nykeln till mitt hjärta, en person som gjorde mig hel. Hade hittat killen i mitt liv, som jag skulle göra allt med. Inte alla som blivit kära o fallit för en person tre gånger och tredje gången så kunde vi inte skilja oss åt. Vad hände? Den finns här de vet jag.

Hände så mycket förra året så nytt år och nya möjligheter.

Vi var olika, hade olika intressen men de gjorde mig inget, för vår kärlek var så stark(trodde jag). Har aldrig någonsin velat flyttat ihop eller tänkt tanken att förlova mig med någon tills jag mötte honom. Då var jag knappt rädd för något längre. De skulle va du&jag föralltid, vi var eller vi är menade för varandra. Det vet jag.

Att vi hör ihop, du älskar mig och jag älskar dig. Kanske behöver vara ifrån varandra ett tag för att inse men vet att vi skulle klara allt, så länge vi är tillsammans!

Ja ni ser rubriken, första inlägget för i år. Har precis förlorat min andra halva o bästa vän så har inte orkat tagit tag i att fixa mig blogg. Tills nu då jag insåg att jag bara kunde ändra allt utan att äns kolla på den gamla headern och såhär får de bli sålänge.

Tänkte att jag skulle skriva av mig här istället på facebook där alla kan se. Vist alla kan läsa här oxå men ni väljer själva om ni vill gå in på länken som leder till min blogg som leder till all text..

Skulle vilja skriva att jag är glad och otroligt lycklig just nu men då skulle jag bara ljuga för er. För jag mår som en påse skit just nu och är så sjukt förvirrad. Kommer tyvärr inte skriva något roligt idag heller för är helt tom på ord. 

 

Än att jag är nervös inför imorgon, dags fasta i natt och sövas imorgon bitti. Genom att jag är så sjukt ledsen just nu så känns morgon dagen ännu nervösare. 

 

Snälla.. Jag ber dig.. 


Visste inte att man kunde gråta såhär mycket.. Jag älskar dig!

I forgot to say out loud
How beautiful you really are to me
I can't be without
You're my perfect little punching bag
And I need you!

Försvinn ifrån min kropp.. Är det inte den ena smärtan så är det den andra.. Har så fruktansvärda smärtor vid tarmarna. Har haft problem med dem när jag var liten sen blev det bättre men efter denna operation så blev de dåligt . Har magkramper som är som toppar ibland, gör så ont så jag får lägga mig i fosterställning, ibland gråter jag av att de gör så ont. Magen är uppsvullen, gaser, illamående, magkramper. Min mage ser ut som jag är gravid, den är hård och vist har jag gått upp i vikt vid magen men de är hårt och uppvälld!
Sen har jag ju självklart ont i den andra delen av magen den jag opererade mig. Blev bättre sen blev det sämre, sen bättre och nu sämre igen. Jag blir galen på detta, all jävla smärta gör mig knäpp.. Vissa dagar försöker jag verkligen, försöker göra saker för att försöka glömma bort att jag har ont men vissa dagar går det inte för dem är enorma. 
Om 2 veckor ska jag sövas igen och sätta upp en spiral. Normalt fall kan du ha ont upp till 1 vecka men pågrund av min sjukdom kan smärtan sitta i 1 månad. Yeay!! 

Så rädd om jag skulle börja jobba och få dessa magkramper för enda sättet är att lägga sig ner i fosterställning o hoppas att dem släpper men hur ska jag göra om jag jobbar?! Bita ihop?! Javisst har inget annat val men det känns inte bra. För att fortsätta stå o låtsas att det inte gör ont är inte de lättaste för gör bara ondare. 

Min kropp börjar kännas som en gammal tants kropp, Varje muskel är stel, sitter jag en stund så kan jag knappt resa på mig för mina knän och min höft vill inte funka. Får ingen styrka. Ni som känner mig vet att jag har problem med mitt ena knä och min höft har jag haft smått ont i efter jag ramla för 2 vintrar sen och mitt onda knä har bara blivit värre.

 

Ringde och beställde tid till min sjukgymnast för att försöka göra något åt detta så jag kan försöka va så pigg som möjligt när jag börjar jobba men hon hade ingen tid fören den 15 januari, perfekt! 
Träna kan jag inte men fick tips att jag skulle försöka gå ut o gå en halv timme varje dag eller när jag inte har så ont. För att försöka gå igång på vissa delar i kroppen och även försöka gå ner i vikt. 

Men det posetiva är att jag har blivit mycket gladare och får inte humörsvägningar lika mycket längre. Förut har knappt ingen lyckats fått mig glad förutom mina vänner och Jesper/familjen ibland men nu får han mig att skratta och vara glad ofta. Försöker mer nu och medecinen verkar ha lagt sig lite. Så skönt även skönt att något blivit bättre. 

Tack för att ni finns, Älskar er! 

Nackdelen med att vara sjuk och ha en sjukdom är att man måste äta medecin för att bli bättre. Ännu en nackdel med det hela är att dessa medeciner ger bivärknignar. Som kan göra en galen! 

• Humörsvängningar 
• Hudutslag som även kliar ibland
• Trötthet( fast det blir man av dem mesta medeciner plus trött om man bara är hemma)
• Svettningar som är enorma ibland
• Huvudvärk 
• Ångest 
• Viktuppgång 

Dessa 7 bivärkningarna börja tära på mig. Vist viktuppgång är inte bara medcinen utan jag får inte röra på mig på samma sätt så det ställer ju till med en hel del det oxå. 

Vist man kan äta medecin i mot dessa bivärkningar men då kommer det bara fler bivärkningar av dessa. Så då skiter jag i det. Men testar fortfarande ut medecin, vilken som passar mig bäst. Så får kanske byta. Mina mini piller som jag äter dubbla av kanske ska byta ut och även en annan medecin så får hoppas att dem blir bättre! 

Det mesta av bivärkningarna får jag lida av själv men speciellt humörsvängningarna det får omgivningen lida för. Speciellt min älskade pojkvän och familj. Så glad att ni försöker stå ut med mig och stöttar mig fast ni säkert inombords vill slå mig lite haha.. (ni som inte känner mig, så menar jag inte slå mig på riktigt utan bara få ur sig det  jag ger dem) 


Så denna bild är till mina bivärkningar - Fuck you! Fuck off!! 

Hmm.. Ska jag börja med ett negativt inlägg eller ett glatt inlägg?! 

Kör ett negativt först sen kommer de bästa senare.. 

 

Jag är riktigt trött på uppsala sjukhus just nu. Min läkare sa till mig när jag var inlagd att hon skulle ringa 2 veckor efter. Inget samtal.. Åkte dit för att göra andra saker gick in och pratade med dem. Fick en ny tid, hon ringde inte. Ringde till dem och fick en ny tid, men inget samtal. Sen idag så tröttnade jag och mamma ringde till mig och dem skulle höra av sig men INGET SAMTAL ÄNNU. Så jävla less just nu. En läkare ska väl ringa och fråga hur man mår efter en operation, vist blir de värre ska jag höra av mig men om man bestämt och blivit lovat en telefon tid ett antal gånger ska man väl FÖR FAN RINGA. Annars lämna ett medelande att man inte kan just den dagen.

 

Mitt humör går verkligen upp och ner,får mina utbrott lite då och då som jag inte kan styra över. Äter dubbla mini piller så allstå dubbla hormoner och allt annat som gör mitt humör såhär. Brukar kunna hantera det men nu spricker allt för ingenting alls. Jobbigt men mest jobbigt för dem nära. Lovar att försöka tänka mig för. Men skulle bara vilja gå och prata hos någon men den jävel vill aldrig ringa mig heller. Går bra för mig just nu!! 

 

Sen igår så fick jag ett samtal av min mamma att min mormor åkt in på sjukan för hon kunde inte andas, sänkan var hög och även febern. Inte precis det man vill höra. Att se dig sådär svag på sjukan att inte kunna andas bra, ingen vet vad felet är. De gör mig så ledsen och orolig. Hoppas du blir bra snart. 

 

Som sagt allt ska hända vår familj känns det som just nu. När ska turen vända. Ni som tror på vad som finns där uppe, snälla be åt mig och önska att vår tur kunde vända att alla kan få må bra. Andra saker som hänt som jag inte kan ta upp så snälla be!! :) 

 

 

Allt kan bara dra åt helvete just nu... Pallar inte.. Låt mig få åka bort o slippa allt. Varför ska allt gå fel nu när allt redan är kaos.. Hur kan allt falla på nån dag bara..

Du kanske inte vet vad du gör just nu men du gör mig väldigt ledsen! Att du inte äns antränger dig det sårar mig.. Vet inte vad jag ska säga men hoppas du någon gång kommer förstå..

Denna bild satt jag och trixa med igår i photoshop. Försökte göra bilden efter mina känslor o tankar.

Hatar känslan där man känner sig så otroligt ensam fast man inte är det. Har en underbar familj,vänner&pojkvän. Men just nu så känns det mesta jobbigt, börjar gråta för ingenting alls. Genom att vara sjuk i över 3 veckor har gjort mig till en annan. Kan inte skratta som jag brukar, tar åt mig av allt, tar saker fel, kan inte skämta och gråter typ jämt. Vill bara bli mig själv igen, nackdelen med detta är att en person får lida för dem sakerna som är van med den jag brukar vara...