Long day!
Denna vecka är mer än full!
Igår var det rehabsträning men kunde inte slutföra det hela då jag fick svår huvudvärk, yrsel och var på väg att kräckas. Sedan var jag tvungen o åka till sjukan och prata med en sköterska om att boka en tid till läkaren och hade sån jäkla tur och fick en tid idag..
Så började med att jag åkte till sjukan tidigt i morse. Hon var riktigt orolig för min (andra)mage och kropp, hade väldigt lågt av någonting i kroppen. Så fick ta massa prover och "prover" hem som jag skulle ta i flera dagar. Sen fick jag veta att min hemska huvuvdvärk, yrsel och illamåendet var för mina spänningar och de bästa var att fortsätta med det jobbiga som ansträning men jag var ju rädd igår när de blev så men tydligen ska jag fortsätta för att de ska fortsätta. Men skit jobbigt o läskigt då jag inte ens kan se en bil åka förbi, kan inte vända huvudet åt sidan utan att se stjärnor. Men ska till sjukgymnasten i veckan så hon får hjälpa mig. Och min höft kunde dem ej hjälpa mig med och ortopeden hade tydligen fullt så måste söka privat om jag ens ska få hjälp.
Sedan var det vidare till ett annat sjukhusbesök/möte och ville ha min mamma med då jag var super nervös och mötet var så personligt och samtalet var så djupt så kände att jag behövde ha stöd speciellt av någon som känner mig. Men mötet gick bra och vi kom fram till bra saker, så nu ska jag bara vänta och se vad dem säger på deras nästa möte om mig vad dem kan hjälpa mig med. Men så skönt, för har väntat i 7 månader eller egentligen 2 år för att få denna hjälp så det är en stor sten som försvunnit ifrån axlarna. Men det kommer va en lång och tuff väg men jag kommer klara det men kommer bli känslosamma dagar, veckor och månader. Vill tyvärr inte berätta exakt vad de handlar om då det är känsligt för mig men fick förklarat för mig varför jag beter mig som jag gör ibland så jag kanske kommer va extra känslig en tid framöver men de kommer hjälpa mig på sikt!! :)
Sen imorgon har jag som tur är en ledig dag men inga sjukhusbesök alls. Super skönt!
Torsdag blir det sista vattengymnastigen sen träffa sjukgymnasten. Sen fredag skulle de blivit tandläkaren men blev framflyttat till nästa vecka men har LOPPIS på lördag så det är bra att jag har några dagar ledigt till att rensa kläderna och skorna. Så vill ni komma på loppisen så skriv privat meddelande så berättar jag adress o tid :D
Stark!
Idag var jag stark! Stolt över mig själv att jag satt näsan i vädret och va mig själv. Vågade gå ut och va trevlig. Men det var sjukt jobbigt verkligen men jag gjorde det!!!
Kropp till salu!
Senaste tiden har hela min kropp varit helt urbalans. Magen/tarmarna lever sitt egna liv. Trodde först att jag endast fick ont i magen när jag åt gluten och vist det blir värre men just nu får jag ont av allt jag äter och hamnar på toa direkt men blir mest gasig och kramper.
Jag har haft huvudvärk och illamående konstant i 2 veckor nu, finns där när jag vaknar under dagen och när jag ska sova. Yrsel förekommer ibland. Vissa kommer kan jag inte ens se en bil åka förbi utan att jag vill spy av illamåendet. Jag är trött och seg i kroppen plus att denna kyla inte gör det bättre.
Om jag står still i 15 minuter ungefär så domnar mina fötter bort..
Så just nu känns det som jag skulle behöva ha en riktig utredning och ta prover på min kropp.. Det kan lika gärna vara biverkningar av min medicin och då oroar jag mig i onödan men kan även vara annat skit i min kropp. Men min magkattar är cp och äter högsta dosen av omaprazol så känns som min mage börjar säga ifrån av all mediciner och de känns sådär då jag är 22 och behöver äta dessa i minst 50 år till om inte forskningen får fram något vettigt.
Så jag skulle verkligen behöva träffa en läkare nu men vill inte gå till någon annan än min läkare men han vill tydligen aldrig bli frisk :( Men blir det ej bättre tills på måndag så får jag åka upp till sjukan o snacka med dem!
Tur att vi alla är olika!
Jag skrev igår att jag senaste tiden blivit arg över saker o ting. Men just idag är jag mig själv till 100% så jävla less på vissa människor just nu.
Vi alla lever i Sverige, vi tycker olika. Hade varit jobbigt om alla tyckte likadant. Vi röstar på olika partier, hade varit knasigt om alla röstar likadant, då skulle inte alla partier behövt funnits. Vi ser olika ut hade varit tråkigt om alla såg likadana ut.
Jag bryr mig inte egentligen vad folk röstar på, alla har som sagt sin rätt att rösta på de man själv vill ha i sitt liv men jag personligen vill inte ha rasister i mitt liv, dem finns ingen plats för dem. Spelar ingen roll om våra egenskaper passar ihop men rasisiter vill jag inte ha. Rasist är sånt stort ord så det passar inte för mig. Sen får alla tycka vad dem vill om det. SD kanske har andra bra punkter men jag håller inte med men ni kanske gör det. Men deras största punkter är rasismen. Röstar man på dem så lär man ju tycka om deras punkter, annars är det ingen ide att rösta ju, eller har jag fel?
Och man röstar på ett parti för man tycker om deras punkter för man vill ha ändring i sitt liv men att rösta på SD så blir det stora ändringar i landet. Dem vill ha ett läger för alla invadrare som kommer till sverige, det ska tas Dnat, det ska sparas i en dator. Där ska dem sitta inlåsta i tills deras papper blir godkännande. Under ett år kan dem bli hotade att bli utvisade. Hur normalt är det? Hur får det Sverige att se utåt på? För mig är det ett stort rasistisk punkt. Och inte okej alls.
Jag kan hålla med om att Sverige inte borde ta in så många fler då vi knappt kan ta hand om dem vi har. Tycker även att gör du ett misstag blir du utvisad, det borde alla partier ta in. Men SD punkter är sjuka. Det är tragiskt att det ska behöva va så 2014. Och det jag inte förstår är hur människor tänker. Tänk om det var ni som kom till ett land och det var sådär. Man skulle aldrig känna sig välkommen.
Min mammas man kom hit, han fick inge bidrag alls utan han fick välja att plugga men inte få pengar eller jobba och få pengar. Hade SD lett sverige då så var han tvungen att lära sig språket först och vist jag förstår att dem borde lära oss vårt språk men då ska dem ju även få bidrag i så fall. Men mammas man valde att jobba och tjäna pengar och kunna leva först och jag tycker det var ett bra val för då visade han att han ville klara sig själv..
Pratade med en bardomsvän igår om en sak.
Hitler var en "bra man" han fick folks röster, alla älskade honom för hans punkter var så otroligt bra. Även Judar röstade på honom för han visade en "bra sida utåt". Han vann valet, han fick makten och han använde verkligen makten på ett annorlunda sätt..
SD lurar i folk massa saker, att dem är ett bra parti. Även där så röstar invadrare på dem( som judarna gjorde) för dem trodde att det skulle leda till något bra för dem.
Hur ska vi veta vad SD och svenska partiet gör med deras makt? Dem trycker i saker i folks huvud men dem döljer det riktiga dem har. Vi i Sverige och i världen är rädda för ett tredje världskrig för ingen vill ha andra världskriget tillbaka för alla hatade den tiden och den var omänsklig men då kanske alla borde ta en titt och tänka en gång extra för tror att vinner SD eller svenska partiet så tror jag att det kan leda till ett tredje världskrig och vet att många fler tror på det.
Ni kanske tänker att så kan man inte tänka. Men har läst så mycket på aftonbladet och andra sidor att vi inte får glömma hitler tiden men det är precis det folket börjar göra om dem inte ändrar sina åsikter snart.
Vist man kanske inte ska dra alla över en kant bara för folk röstar på SD. Men om jag har vänner som störs på mina statusar så kan man gärna skriva till mig lungt, privat. Haft många diskutioner med folk och vissa har hoppat på en med världens utskällning och såna behöver jag inte prata med igen men även folk som skrivit till mig med deras åsikter, jag med mina sen har det varit okej sen. Inge mer med det. Har jag även vänner som röstar på SD så får dem gärna förklara för mig varför? för självklart så tror jag att folk som röstar på SD är rasister då deras största punkter är rasistiska.
En klok vän sa det att vissa tycker att dem är rasisiter och vissa inte då vi alla har olika åsikter och ja det har vi som tur är. Men jag har ingen plats för folk som vill ha ett vitt land och utan utlänningar. Men det är mitt val ingen annans. Man blir mörkrädd hur det kan få vara såhär detta årtal, vi alla borde lärt oss en läxa ifrån historien.
Jag skriver en status på facebook för jag tycker det, folk inleder en diskution och jag svarar såklart för att få min åsikt sagt. Men när man börjar inse att det spårar så kanske det är läge att sluta. När alla som vill har fått sagt sitt så kommer diskutionen ändå inte leda någonvart, ingen ide att lägga mer energi på något som bara kommer bli värre. Varken jag eller någon annan kommer ändra sin åsikt för någon tycker det och då är det väl det bästa att säga bara skit samma, slut diskuterat vi alla tycker olika sen är man vänner igen..
Har sagt att folk som är rasisiter ska ta bort mig som vän och det står jag för. Men när folk skriver till en att man ljuger och skriver för mycket om ett ämne så tycker jag personligen att man är ganska patetisk. Skyllnad om denna person nu var rasisit och tyckte annorlunda tog bort mig av den anledningen. Men att man tar bort något för man inte gillar ämnet så kan man ju faktiskt bara bländra förbi, ta bort så man inte ser saker. Men att man sen sitter o anklagas för att ljuga så kommer vi tillbaka till det jag sa: vissa tycker att dem är rasisiter och vissa inte, punk..
Ni kanske tänker att så kan man inte tänka. Men har läst så mycket på aftonbladet och andra sidor att vi inte får glömma hitler tiden men det är precis det folket börjar göra om dem inte ändrar sina åsikter snart.
Vist man kanske inte ska dra alla över en kant bara för folk röstar på SD. Men om jag har vänner som störs på mina statusar så kan man gärna skriva till mig lungt, privat. Haft många diskutioner med folk och vissa har hoppat på en med världens utskällning och såna behöver jag inte prata med igen men även folk som skrivit till mig med deras åsikter, jag med mina sen har det varit okej sen. Inge mer med det. Har jag även vänner som röstar på SD så får dem gärna förklara för mig varför? för självklart så tror jag att folk som röstar på SD är rasister då deras största punkter är rasistiska.
En klok vän sa det att vissa tycker att dem är rasisiter och vissa inte då vi alla har olika åsikter och ja det har vi som tur är. Men jag har ingen plats för folk som vill ha ett vitt land och utan utlänningar. Men det är mitt val ingen annans. Man blir mörkrädd hur det kan få vara såhär detta årtal, vi alla borde lärt oss en läxa ifrån historien.
Jag skriver en status på facebook för jag tycker det, folk inleder en diskution och jag svarar såklart för att få min åsikt sagt. Men när man börjar inse att det spårar så kanske det är läge att sluta. När alla som vill har fått sagt sitt så kommer diskutionen ändå inte leda någonvart, ingen ide att lägga mer energi på något som bara kommer bli värre. Varken jag eller någon annan kommer ändra sin åsikt för någon tycker det och då är det väl det bästa att säga bara skit samma, slut diskuterat vi alla tycker olika sen är man vänner igen..
Har sagt att folk som är rasisiter ska ta bort mig som vän och det står jag för. Men när folk skriver till en att man ljuger och skriver för mycket om ett ämne så tycker jag personligen att man är ganska patetisk. Skyllnad om denna person nu var rasisit och tyckte annorlunda tog bort mig av den anledningen. Men att man tar bort något för man inte gillar ämnet så kan man ju faktiskt bara bländra förbi, ta bort så man inte ser saker. Men att man sen sitter o anklagas för att ljuga så kommer vi tillbaka till det jag sa: vissa tycker att dem är rasisiter och vissa inte, punk..
Fibromyalgi - idiotisk sjukdom
Rubriken säger allt vad detta inlägg ska handla om..
Denna sjukdom trodde en läkare för ungefär 6-10 år sen att jag skulle få när jag var äldre då jag hade vissa symptomer. Kände mig redan då stel i muskler, hade ont i knänan väldigt länge. Men sedan var det inte så mycket med det. När jag blev sjuk 2012 med min endometrios så föll min kropp i bitar och var nog mottaglig mot allt. Redan då började jag känna att jag hade ont i större delar av kroppen, men läkaren trodde inte på mig. Sedan började jag jobba på Oriola där arbetet var väldigt tungt och jag gick på någon energi som jag inte hade och gick in i väggen. Det var ungefär när det hände och efter det jobbet fick jag hundra gånger ondare. Då när jag kom till läkaren så gjorde dem massa tester o lyssnade på vad jag hade o säga. Så då visade det sig att jag hade jätte svårt fibromyalgi. Och det var ungefär som ett ännu slag mot mig. Jag viste innerst inne att jag hade fibromyalgi men nu fick jag det liksom på svart på vitt och det blir mer verkligt.
Jag har inte haft så mycket "anfalls" dagar. Det jag menar med det är när hela kroppen ger upp, ingenting funkar. Man får inflammationer, du kan varken gå sitta stå ligga ner för allt gör ont. Du känner att varje muskel i kroppen känns som nålar och hugg. Fast jag inte får dessa dagar så ofta så känner jag av fibromyalgi varje dag, jag har ont varje dag men som det gäller alla sjukdommar vissa dagar är värre än andra och idag är det en sån dag då kroppen har lagt av. Oftas får jag ondare när det är kallare ute och sen valborg har det gått utför. Har ont från huvudet ner till tårna. Fötterna kramper, jag kan knappt ha datorn i knät för det gör ont, kyla funkar inte alls idag, kan inte ta på mig själv. Kan inte sitta för då strejkar höften som jag fått en svår inflammation i, kan inte gå då strejkar höft o rygg, sitter jag ned så strejkar rumpa,rygg,axlar, bena, fötter, tårna. Sitta vid datan så strejkar armarna, sitta o glo på tv gör ont i huvudet, för jag är känslig mot ljus och ljud, ligga ned är väl det enda som är skönast av allt detta så länge jag hittar en sida som inte gör för ont.
Så då jag inte haft denna sjukdom så länge och inte riktigt velat läst så mycket om den då jag inte vill acceptera att jag har det. Så vet jag inte riktigt vad jag ska göra för att må lite bättre, vet egentligen ingenting än att åka till värmen men det är inget alternativ just nu. Folk som har samma sjukdom säger att man ska vila, helst flera dagar. Men mitt huvud hänger inte riktigt med där, kan inte ligga hemma i flera dagar o bara vila hur mycket kroppen än behöver det och jag kan sova hur mycket som helst hela tiden vart som helst så kryper det i kroppen o huvudet att jag inte gör något. Blir liksom rastlös direkt och får smått panik om jag inte hittar på saker. Så just nu går jag på någon energi som egentligen inte finns så tror idag att den energi försvann och därför kroppen föll, så jag hoppas att energin kommer tillbaka imorgon så jag kan få träffa mina brudar som jag saknar så mycket! <3
I nästa inlägg kommer jag skriva lite om vad just Fibromyalgi är för något :)
Hur ska man veta?
Hur ska man veta att man tycker om någon fortfarande eller bara saknar den personen som sin vän? För just nu kan jag inte känna skillnaden, jag vet verkligen inte. Och jag försöker sitta o tänka ut vad dessa tankar betyder men samtidigt som jag försöker tänka ut det så försvinner denna person längre o längre bort och lever sitt liv.
Jag försöker tänka tanken hur det skulle va om denna person fanns i mitt liv och det gör mig glad men ändå osäker men tror inte det har med denna person o göra utan med min sjukdom och alla skit saker som ingår i denna sak. Sen försöker jag tänka, tänk om det är endast saknar en som en vän hur jag ska kunna klura ut det. Ni kanske tänker börja umgås osv osv, men det funkar inte riktigt så just nu.
Har tyckt om denna person i flera år men sist var jag ej redo och det var så mycket som satte stopp så tror att "min chans" är borta. Av det jag har fått hört. Har skrivit förut men tror inte denna person tar mig på allvar och inte så konstigt då jag själv är fett osäker men ja jag vet fan inte vad mina tankar är just nu.
Vill skriva o berätta men vågar ändå inte. Då denna person har gått vidare med sitt liv och skulle bara bli pinsamt om man sågs efteråt. Men vad kan jag förlora? Kan förlora något.. Blir smått nervös eller inte nervös men avundsjuk när du har någon annan än mig så det lär vara ett tecken, men kan inte detta med kärlek just nu så stort frågetecken?!
Åh.. Hatar dessa tankar, hade bara varit enklare om jag viste och vågade gå framåt o berätta.. Men men gör jag inte det så förlorar jag nog föralltid och har gjort såhär förut. Gillat något men berättat det när den personen gått vidare med en annan, fått reda att känslorna var besvarade då men ingen sa något och sen blev det inget. så borde inte göra samma misstag men det är ändå så mycket som står på spel och är denna gång besvarad? Denna gång är jag fett osäker och vet inte..
Sjukhus vecka!
Igår var jag på smärtmotaggningen. Och jag blev chockad hur trevlig och rar min läkare var, aldrig hänt förut. Hon är väldigt speciell, man har stor respekt för henne och man vågar inte säga emot henne knappt. Och hon har säkert tagit en på allvar men det känns inte som det vissa gånger men igår så gav hon mig massa bra feedback och var jätte trevlig. Hon sa att det syns på mig att jag mår bättre och verkligen försöker vara stark o kämpa mig framåt. Fick även en eloge att jag inte slutade med min medicin pågrund av bikverkingarna utan att jag försökte hitta ett sätt att äta dem ändå trots allt och det hjälpte mig och nu är jag mycket bättre, en lång bit kvar men tagit mig framåt. Så hon var glad för min skull och ville inte ge mig akut medicin pågrund av att jag äter för mycket just nu och det var ju bra så då får jag åka in istället. Hon och jag pratade även om rehab som antagligen kommer bli akutellt i höst/vinter någon gång. Så det var skönt att få träffa henne o gå igenom allt och få så mycket bra o positiva ord.
Sen fick jag även beröm att jag var duktig att inte dricka alkohol. För hon sa det inte många 22 åringar som accepterar läget, väljer hälsan först och skippar alkoholen.
Just nu lider jag inte men jag saknar vissa cider som inte finns i alkoholfritt, känna sig lite lullig men ändå nykter. När jag fick veta att jag antagligen kommer behöva äta medicin resten av mitt liv det betyder att jag inte kommer få dricka på många år och som sagt lider inte men det känns ganska surt att va 22 och aldrig mer få dricka en droppa. Jag älskar passoa, bacardi och mango o hallon cider saknar det redan nu så det är lite surt men hellre at jag mår bra än att dricka o må ännu sämre :)
Så idag var jag på vatten gymnastiken och det gick bra men är fortfarande rädd att göra vissa rörelse. Att hoppa, eller böja bena uppåt gör väldigt ont i magen så vågar inte göra för snabba eller stora rörelser för då får jag nog antagligen lida senare. Så ska ringa en annan sjukgymnast i uppsala som har hand om endometrios så jag kan få hjälp med min rädsla av rörelsor.
Imorgon ska jag till husläkaren och skriva sjukskrivning. När du är kort sjukskriven så kan du snacka på telefonen men är du långtids sjukskriven så måste du träffas o diskutera med din läkare o gå igenom allt ännu en gång. Sen ska jag även ta upp att jag tror att jag har IBS som även mina läkare tror i Uppsala o ser vad han säger då. Kanske kan få medicin mot mitt krampande. De visar sig :)
Min oro!
Idag skrev en bekant/vän till mig att hon mår dåligt när hon ser någon människa sitta fel så tänkte att jag skulle prata om det nu i detta inlägg.
När jag går på mc donalds, cafe eller restaurang och ser att någon sitter själv så mår jag dåligt för dem. Vist dem kanske vill gå o fika själv men kan även va att den personen är ensam i sig själv och inte har någon att gå med. Känner smärtan i både magen o hjärtat och tycker så synd om den personen och önskade att jag kunde hjälpa. I fall jag ser att någon ser ledsen ut. Sen kan jag även tänka som om någon skulle tappa sin mat och stället inte vill hjälpa till o ge nytt om den personen kanske knappt hade råd med den maten och inte kan köpa en ny. Eller när dem handlar en glass o sitter själv så mår jag dåligt för den personen.
När jag ser barn som skriker o behandlar sina föräldrar som skit och inte ger någon respekt alls gör ont i mitt hjärta och vill bara krama om dem o säga att dem är värdefulla. Och kan bara tänka hur ont de skulle göra.
Att läsa någons blogg hur dåligt dem mår så blir jag ledsen o vill hjälpa fast jag ej kan.
Eller när jag ser en gammal och tänker på döden så får jag lätt panik och det är tom så jag får panik att bara skriva om de för kan inte prata om de, funkar inte just nu. Det är min mardröm så hatar o prata om ålder eller se en gamal dam på stan ensam. Vet att de är helt sjukt men något jag får jobba med om jag ens klara av det.
Men detta jag gör med allt tänkande på folk är väl bra o visar att jag verkligen bryr mig om allt o alla fast jag egentligen inte borde. Och borde egentligen försöka sluta med det för min oro för allt blir bara värre men kan inte låta bli att bry mig så mycket.
Det är ganska jobbigt att tänka såhär varje gång för min mage blir bara värre fylld med oro. Vet att jag måste försöka tänka på annat
Så får ni chansen säg hur fin, värdefull, underbar och hur mycket ni älskar era föräldar och syskon varje dag så dem får höra det. Även till er vänner lite då och då. Dem kanske vet att ni gör det men hur glad blir man inte när någon säger att dem älskar en eller bara skriver ett spontant sms hur värdefull man är. De värmer så gott i hjärtat och alla behöver höra det varje dag!
Lev i nuet!
Just nu börjat smärtan blir levbar så medicinen verkar funka på mig. Dock så gör tarmarna ont som fan men är det IBS som dem tror så kan jag inte göra så mycket åt det.
Men nu när jag börjar må bra o gilla livet igen, smärtan är hanteringsbar, det andra problemet(som jag ej velat gått in på) har oxå börjat blivit lite bättre sen nya medicinen. Det är vår, varmt, jag har fina vänner o familj vad mer kan man begära just nu. Är lycklig o glad!
Och det är just det jag är rädd för, för varje gång jag kommit till den punkten i livet så är det något som har krossat mig och så är man på ruta 1 igen. Och vist man ska leva i nuet o njuta av det som är just nu. Men ändå rädd att jag mår för bra att jag är för lycklig för detta så är rädd att något bakslag ska dyka upp just nu. Vet att jag inte borde tänka så men när man är kronisk sjuk och åker in o ut hela tiden så är det mycket tankar som far runt omkring o då är man rädd att det ska tas ifrån en fortare än du hinner blinka. Men vem vet det kanske är min tur nu?
Men det är fortfarande massa tankar som snurrar runt i hvuudet. Som tur är så har jag inget förhållande just nu och det gör allt så mycket enklare. Ni som läser detta kanske inte förstår att de är lättare att de kanske vore skönt med någon och ja de vore det. Men i ett förhållande så ingår så mycket som jag inte kan bidra med just nu som jag är rädd att jag aldrig kan bidra med. Svåra tankar o känslor men ni som lever med endometrios o fibromyalgi vet nog vad jag pratar om.
Är med i en grupp som heter medsystrar som är för endometrios och det är många där som blir lämnade pågrund av denna sjukdom och de gör mig rädd. Vet att den dagen jag blir kär o desamma för den andra så kanske de inte spelar så stor roll men mycket som går innan. Och min barnlängtan gör ju inte de bättre heller.
Så denna vecka blir tuff, idag skulle jag åkt till Uppsala men jag avbokade för orkade verklige inte då jag även ska till Uppsala imorgon. Sen torsdag bad och fredag till sjukan igen!
/ -
Är det kärlek eller är det vänskap?
Den frågan kan jag faktiskt inte svara på för det vet jag inte.
Fuck off!
När en såkallad vän sparkar på någon som redan ligger ned då säger jag ifrån.
Som sagt vill någon ta bort mig som vän så absolut jag bryr mig inte men när man ska vara bästa vänner o tar bort en och säger ingenting de gör mig irriterad. Skyller på att jag behandlat hans flickvän som skit när jag inte ens hade pratat med hans tjej innan han tog bort mig, då vet jag att det är något annat som ligger bakom det hela?
Sitter en person o säger att jag ljuger osv det är klart som fan att jag försvara mig själv då och berättar sanningen. Men det fick jag tydligen inte göra, fick inte försvara mig själv för då var jag en idiot.
Men denna person har totalt förändras sen han skaffade tjej och bara för han ljög för sin flickvän om mig så fick jag skiten för det. Fast vi bara var vänner så fick jag oxå skit för det. Så kompliserat så orkar inte riktigt skriva allt. Men de jag kan skriva är att denna person har blivit hjärntvättad och är helt sjuk i huvudet just nu. Och den dagen han blir lämnad kommer han inse att han inte har många vänner kvar om han behandlar sina vänner som han gör med mig.
Så fuck off till dig, du har förlorat mig som vän. Jag försökte få de att bli bra men du kan aldrig se att du eller din tjej gör fel så då får alla andra skiten och de tillåter jag inte mera. Har redan fått skit från dig en gång och de är slut med det nu. Så hoppas du får ett fint liv och att du inser en dag vad du gör med ditt liv!!
Och ja jag har sagt vad jag tycker till denna person men han har inte kommit till den punkten i livet att han fattar vad andra säger eller kan inse att han oxå kan göra fel.
Men en sak ska du ha klart för dig, bara för jag är stark utåt så blev jag otroligt ledsen vad du satt o sa till mig, men då vet jag hur du behandlar dina såkallade vänner bara för din flickvän säger så...
Less på mitt liv? Nej inte riktigt :)
En person kom fram till mig här om dagen och sa att jag är tydligen less på allt i mitt liv!
Men ni där ute som tror det har så otroligt otroligt fel. För jag älskar mitt liv just nu, vist finns de massor av saker som jag skulle vilja slippa och är trött på att ha ont men bara för det betyder det inte att jag är less på mitt liv.
Är less på att vissa fortfarande behandlar mig som luft, gillar ingenting längre, skriver aldrig, kommenterar aldrig, accepterar inte den jag är, accepterar inte mina val eller försöker inte ens göra det heller, räknar inte in mig utan är inte en i gänget bara en utomstående som om vi aldrig har varit nära förut det är jag less på otroligt mycket. Känner mig väldigt ledsen,besviken, arg, bortglömd, lämnad och ja finns massor av ord o känslor jag känner just nu bara att jag inte hittar dem rätta orden.
Jag har blivit stark i mig själv och börjar säga ifrån men vissa saker känns det som andra borde kunna se eller lägga märke till utan att man ska tala om att man känner sig bortglömd. Förutom födelsedagar och när jag hamnar på sjukan skulle jag vilja känna mig behövd o få kärlek.
Men ibland är det väl så att andra personer har störra inflyttande i folks huvud än att se den man verkligen är.
Men i dessa lägen är jag stark men inte så stark som jag vill vara, orkar inte liksom men ändå så vill jag men vill inte ha mer tjafs o drama i mitt liv för det är precis det jag har slängt bort. Så detta är väl något jag oxå får acceptera, gå min egna väg och bara försöka stänga av känslorna o lämna dem på vägen istället.
Vare sig jag vill eller inte, men då kanske jag blir starkare o mindre ledsen.
Vist jag är inte den perfekta personen heller, har mina dagar jag oxå. Verkligen inte den bästa på att höra av mig just nu då jag hamnat i en skov och inte riktigt har ork till det men försöker visa lite livstecken på att jag bryr mig o vill finnas!
Och som sagt jag skulle säkert kunna anstränga mig mera men har gjort det så länge så jag orkar liksom inte längre. Så då blir det att jag sätter upp en mur oxå och hör aldrig av mig heller. Och ni kanske känner er bortglömd eller tänker att jag inte bryr mig längre men bara för jag har ett liv här betyder det inte att ni inte kan vara en del av de fortfarande och jag bryr mig otroligt mycket. Men när man har gett o inte fått tillbaka så går de till en viss gräns o då orkar man inte ge mer. Men om jag ska va ärlig tror jag att det har hänt för mycket senaste tiden så det är svårt att tejpa igen alla såren men vi får hoppas på det bästa!
Tror det hela har med att jag tänker väldigt mycket, funderar o tankarna flyger iväg och att bryr mig för mycket om andra än mig själv ibland.
Men jag har endast energi kvar till dem som ger mig energi tillbaka :)
Men vilket fall som helst så till er som tror jag är less på allt, fel fel fel. För just nu har jag dem bästa vännerna man kan ha. Vissa av oss har inte kommit varandra så nära än men vi alla är påväg och finns massor av saker o säga om er. Ni är underbara och när jag är med er så mår jag på riktigt bra och ler inombords att jag fått lära känna er o får chansen att lära känna er ännu mer än vad jag redan gör. Ser verkligen fram emot fler dagar med er, festkvällar, myskvällar och bara umgås kvällar. För ni alla är toppen tjejer, som verkligen finns o visar att ni bryr er. Och jag lovar att jag ska bli bättre att höra av mig o kanske kunna ses lite mer på en fika. För i ert sällskap trivs jag verkligen och för varje gång vi ses så blir jag mer o mer mig själv, den riktiga Linda. Känner att jag inte behöver dölja vem jag är, utan kan vara hur galen o flummig som helst o känner att ni gillar mig lika mycket för det. Så jag ser fram emot denna sommar att få skapa fler minnen med er och känna mig mer lycklig! Hoppas även ni alla känner desamma för mig, hihi ^^ Puss på er alla!
Ursäkta den fina duckface bilden men var ganska menat att de skulle va så ;)
Tankar som far hit o dit!
Detta inlägg behöver ni inte läsa om ni inte orkar, jag sitter mest o skriver om hur jag mår!
Ska jag vara ärlig så vet jag inte riktigt hur jag mår! Vissa dagar mår jag bra vissa dagar inte. Och ja de är svårt att förklara. Tror magen o huvudet är värst just nu och kroppen hänger bara på. Kan inte riktigt sätta ord på exakt vad det är. Men är jävligt less på att ha ont i magen i alla fall. Varje dag jag vaknar så har jag ont, rör jag mig för mycket får jag ont, äter jag så får jag ont, efter 4 timmar så får jag ont igen o längtar efter att få ta medicin, när jag ätit klart får jag ont som fan, när jag ska sova har jag ont. Så helt enkelt så har jag ont 24 timmar på dygnet och har försäg inte lika mycket kramper längre men dem kommer för ofta. Förut när jag "mådde bra" så kom dem några gånger per månad nu kommer dem flera gånger per vecka och de strålar oftas ut i bena och får smått panik när jag får så där och min fråga är då HUR FAN SKA JAG KUNNA HANTERA O LEVA MED SMÄRTAN DÅ?! Vet att jag måste men lätt för en läkare o säga för har redan tröttnat på att ha ont efter 2 år. Önskar de kunde finnas en magiskt medicin. Känns som smärtan förändrar en som person, för har blivit väldigt lätt irriterad och stör mig lätt. Tar åt mig mer men dock så har jag blivit starkare i mig själv, säger ifrån när jag inte tycker något är okej och tar verkligen inte emot skit snack o falskhet utan på de sättet har jag blivit stark o skyddar mig. Även börjat fått en längtan!
Jag och en kompis har kommit på en sak vi ljuger väldigt ofta! Ja ni hör ordet, ljuger ofta och era funderingar snurrar säkert massor och undrar vad jag ljuger om! Jo de ska jag förklara för er :)
Jag är gärna öppen om min sjukdom då jag har denna blogg och berättar gärna för dem som undrar. Men det är ofta man går runt på stan och sätter på sig ett stort leende och säger till varje person man träffar att man mår toppen och så länge dem säger okej vad bra, så är det lungt och jag kan fortsätta ljuga. Men skulle någon fråga hur är magen egentligen efter den frågan eller verkligen stirra mig rakt in i ögonen så skulle jag nog bryta ihop(beroende på vem som frågar) För stark kan jag va inför folk för hatar att visa mig svag. Så där har ni svaret jag ljuger oftas hur jag mår får det är super enkelt och lättast så slipper dessa frågor komma. Speciellt när man är på krogen o folk ska fråga om sjukdomen, där vill jag mest koppla av och inte prata om de som ingår i min vardag varje dag så där blir de oxå jag mår toppen bra! Men inom mig viskar jag skit!
Men något som är positivt just nu är att imorgon ska jag fika med min bästa vän Joanna, sen handla med familjen. Lördag blir det kalas i Västerås och sedan blir det tjejmiddag med utgång, precis vad jag behöver just nu. Eller kroppen behöver inte, utan den behöver lång vila men huvudet o hjärtat behöver massor :D<3
Men nu ska jag sova mina kära vänner :)
Läs gärna mina kära vänner - Inte med min mening!
Senaste tiden har jag kommit in i någon slags skov. Orkar ingenting, orkar inte ens bry mig om mina hemövningar för kroppen, orkar inte svara när folk skriver, orkar inte höra av mig, har ingen kraft. Inte så att jag inte vill man blir oftas jag tar de sen, jag gör de sen. Tror det helt enkelt blivit för mycket senaste tiden, har dragit på mitt fake smile och trott att allt är bra och jag är stark, jag kämpar. Jag har varit den personen som nästan alltid har hört av mig, men jag har lessnat. Nu menar jag inte alla personer men finns många som inte har ansträngt o nu orkar jag inte anstränga mig. Sen finns de såklart andra vänner som anstränger sig o höra av sig som jag uppskattar till 100 men senaste tiden har bara varit har ingen ork alls. När jag hamnar i en sån där skov så skiter jag i de mesta. Jag hoppas ni förstår detta, det är inte enkelt det jag går igenom och alla har sina svårigheter som man går igenom och självklart behöver man vänner men de är svårt att försöka acceptera något sånt. Så blir att några gånger per år hamnar jag här!
Jag försöker umgås med vänner på helgerna men på vecko dagarna så blir de att jag inte umgås med någon eller orkar svara på sms. Eller så tar de otroligt många dagar innan jag svara. Och vill bara ber om ursäkt till er som inte fått svar av mig, menar inget illa och verkligen inte så att jag inte vill prata eller tappa kontakten med er för är otroligt glad för er som jag har i mitt liv. <3
Men de går till en gräns för mig med, smärta dagligen, annat som spökar i min vardag tillslut när jag inte orkar slå emot de som pågår så blir de såhär ibland. Något jag får acceptera men de är svårt men glad att dem som vet om detta att dem acceptera detta. Man vet ju själv att man blir orolig när ingen svarar eller smått irriterad.
Men därför jag skriver detta inlägg för jag vill att ni ska veta att jag är ledsen för jag "ignorerar" allt men jag lovar att snart kommer jag tillbaka måste bara få andas ett tag. Men de betyder inte att vi ska sluta höras eller ni ska sluta skriva för det gör mig starkare o gladare och blir mig själv mycket fortare när ni skriver o säger att ni finns o föstår!
Så därför ni är så fina vänner får ni en puss ifrån mig! ^^
Hur de ligger till - Del 1 negativt
Förlåt att jag varit tyst ett tag nu. Men har varit för mycket och ingen lust att skrivit något. Har inte hittat de rätta orden för att skriva något, sen har jag mått väldigt dåligt psykiskt och fysiskt! Men lovar inget men ska försöka skriva lite mer i veckorna!
Inte så mycket som har hänt med skit sjukdomen.
Men har nu fått en ny medicin, som jag ska ta på morgonen men visade sig att jag mådde riktigt dåligt av den. Hundra gånger värre än utan medicinen så hade ett uppehåll på 1 vecka och nu kör jag ett nytt försök men till natten och de funkar mycket bättre men dock inte visat så mycket resultat ännu men hoppas de hjälper snart.
Har förut trott att jag haft IBS men haft så mycket annat så inte orkar haft utredning på det men nu senaste veckorna har det blivit mer tydligt att jag har det så i slutet av april ska jag be läkarna utreda mer om det stämmer.
Jag har börjat på vattengymnastig och i maj ska jag börja på gym med sjukgymnasten.
Jag har varit hos reumatologen och fick ett positivt svar därifrån jag har inte ramatisk sjukdom utan bara väldigt svår fibromyalgi så något som var både bra o dåligt.
Fått veta att det inte finns så mycket mediciner kvar att ge mig och att då är det dags att börja leva o hantera skiten
I höst eller vinter ska jag börja på rehab i Uppsala som håller på i flera veckor.
Jag väntar på att få svar om jag kan få akut medicin eller om jag måste åka in flera gånger per månad. Även varit påväg några gånger att åka in igen då smärtan har varit okontrollbar
Fått flyttat hem till min mamma o nasr i 1 vecka för jag kunde inte ta hand om mig själv pågrund av smärtan
Väntat sen i November på ett besök och äntligen(förhoppningsvis) så ska jag få träffa en annan läkare i juni om jag har tur. Bara väntat i ett halvår om jag får turen att träffa den då!
Sen är det sommar och kommer förhoppningsvis få sommarlov ifrån alla sjukhusbesöken :)
Men dock allt detta som har hänt o ska hända så försöker jag hålla humöret uppe, försöker va stark och glad ändå! Försöker leva så mycket som möjligt och försöker gå ut o göra något varje helg :)
Jag kanske inte ser dålig ut på utsidan men inne i mig är ganska utmattad och ont.
Stopp!! Stanna upp och tänk om. Prova ett nytt beteende och ta din egna uppfattning!
Så besviken, ledsen o arg!
Finner inga ord just nu, vill skriva ut allt just nu men ändå så har jag tappat orden på vägen.
När jag blev sjuk blev jag tydligen tråkig, känns det som vissa tycker! Förut var det alltid jag som åkte hit o dit men nu för tiden har jag inte råd eller kroppen orkar inte fara så mycket men då duger man inte längre. Nytt nätverk då duger man inte heller :(
En har manipulerat andras huvud. Varför hata någon som man aldrig träffats och varför inte ta sin egen uppfattning. Hatar ni dem hatar ni mig, detta är mitt jag och mitt liv!
Som sagt vill skriva så mycket men inga rätta ord kommer fram..
Ingenting kommer bli som förut, trodde det skulle ändras och att vissa fortfarande skulle va sitt egna jag eller så är det jag som förändras och inte kan ta det längre. Ett hej, ett hur mår du, ett vill du va med, ett hej ska du med, ett hej jag kommer, ett hej du är fortfarande en av oss. Nope!!
Har inte brytt mig förut för har mått så otroligt bra med mitt liv men idag blev jag så besviken som jag egentligen borde vetat men hade ändå hopp kvar så de lilla hoppet fick mig att bli besviken och detta kom upp huvudet igen.
Så nu känns allt så förändrat, så långt bort och så konstigt! Men försöker va stark o glad ändå, men de kommer komma en dag då det tar mer stopp eller så kommer det bara glida förbi och ingen kommer märka någonting.
Ni kanske inte förstår så mycket av mina ord, men skriver bara de som ploppar upp
Lite info från föreläsningen ang Endometrios
I lördag så var jag och Joanna på akademiska och var på föreläsning för Endometrios. Det var otroligt intressant och var så glad att jag fick chansen att gå på denna. 3 timmar lång lite för länge för oss med sjuka kroppar för de gjorde väldigt ont att sitta sådär. Och märks att man inte är pigg nog att lyssna på någon som pratar så länge, var påväg att somna flera gånger fast de var så intressant men kroppen är inte tillräckligt pigg för sånt där.
Jag kommer inte ihåg så mycket av det han sa tyvärr men ska be joanna om anteckningar.
- Men han berättade att dem flesta kvinnorna med denna sjukdom kanske aldrig kan ha sex eller om dem kan de så kommer det göra så sjukt ont. Gör det ont yttersta går glidmedel men gör de ont innut i så finns det inget att göra. Och de grejen att veta gör en ganska ledsen, de behöver inte gälla alla kvinnor men det är hemskt när något så skönt ska göra så ont.
- Om man opererar bort allt i magen för man har tro att all endometrios ska försvinna. Så kan själva endometriosen försvinna men smärtminnet sitter kvar och de betyder att bara för du tar bort allt betyder det inte att du inte kommer ha ont. Utan du kanske kan få hundra gånger så ondare som innan. Så tänk er för innan ni planerar att ta bort allt
- 50% chans har vi kvinnor med endometrios att kunna skaffa barn. Men med hjälp av IVF så har vi ca 78% chans att kunna skaffa barn. Alltstå mer chans om vi får hjälp av IVF. Och vi med endoemtrios får detta gratis, vi behvöer även inte vara över 25år och vi behöver inte försöka i 1 år utan känner man att det gör för ont för att ha sex o skaffa barn den vägen o testat i veckor så kan man få denna hjälp ändå
- Han visade en del listor av det medicinerna man ska testa innan man går över till morfin mediciner. Och han berättade det att har man testat allt man ska testa och kanske morfin så finns det inte så mycket mer mediciner kvar att testa. Utan då får man börja hantera o leva med smärtan
- Om du använder koppar sprial har du chansen att kunna få endoemtrios mycket lättare. Då man får ännu rikligare menstrautioner vid koppasspiral, och mer långdragna. Så då när man blöder bakåt o man har dåligt med vita blodkroppar (alltså nedsatt immunförsvar) så kan man få endoemtrios. Så enligt mig så upplyser jag er att inte använda koppar. För ni vill inte få denna hemska sjukdom
- Hur uppkommer endoemtrios: 1. Störningar i immunförsvaret 2. Gener 3. Miljögifter 4. Metaplasi av coelomceller
- Endometrios kostar ca 50 000 kr per patient/år
- Att blöda mängder ena veckan och mindre nästa är inte normalt. Ett tecken på endometrios
Detta var lite punkter av det han berättade om. Finns som sagt massor av saker han sa men får be Joanna om hennes papper.
Jag var 8år när jag fick min första mens. Litet jag vet, ett litet barn enligt mig. Och jag hade extremt ont, svimmade, spydde och vissa dagar kom jag inte upp ur sängen. När jag fyllde 11-12 fick jag operera bort min första cysta och efter det gick de utför. Fick ont vid samlag även ont i flera dagar senare, när jag hade mens så blödde jag olika varannan gång(ett tecken på endometrios, inte normalt), jag hade ont när jag kissade, när jag gjorde nummer 2, fick alltid cystor varje gång jag slutade med p-piler, var alltid trött och jag hade otroligt dåligt immunförsvar. Så då fick jag veta att troligtvist så har jag haft endometrios redan som 8årig. Så det tog mig ungefär 12 år innan dem kom på vad felet är. Och de är helt sjukt. För har sökt för mina smärtor förut men alla sagt att det är helt normalt och cystor viste dem inte varför jag fick hela tiden. Och jag trodde personligen att de var normalt att ha ont vid samlag även dagar efter. Så tänkte när alla sa att de var normalt så intalade jag mig själv att de var så. Men inget av detta är normalt så det är skönt att jag äntligen fått veta vad felet är.
Så gör mig en tjänst ni där ute, läs på om endoemtrios för alla borde veta om denna sjukdom. Och känner ni igen er, sluta inte kämpa för att få veta felet för det är inte normalt.
Jag har testat en del mediciner, vissa har jag inte klarat av att äta pågrund av extrema biverkningar och massor av medicinerna jag testat har vi kommit på att jag inte tål. Så när jag fick veta att det inte fanns så mycket mer mediciner kvar som jag kan äta gjorde mig rädd och otroligt ledsen. Jag är 22 år och jag har knappt mediciner kvar. Enda som kan hjälpa mig nu är rehabilitering och lära mig att hantera o leva med smärtan. Att få detta slängt mot ansiktet gör mig rädd hur det ska sluta för mig. Man tappar hoppet ganska lätt, genom att ha ständigt ont och kroppen orkar inte mycket. Gör mig rädd hur ska jag kunna jobba? Vem skulle vilja ha mig när jag är handdikappad ibland? Hur ska jag kunna börja plugga? då jag inte kan sitta på hårda stolar länge, då jag inte kan koncentrera mig, jag kan inte skriva då krampar fingrarna. Hur ska min dröm gå i uppfyllese om jag inte kan plugga? Hur ska jag kunna skaffa barn o sedan ta hand om det när jag inte orkar ta hand om mig vissa dagar? Vem ska kunna stå ut med mig när jag har så mycket problem och får åka till sjukhuset flera dagar i veckan. Ska jag alltid leva fattigt? hur ska min ekonomi bli? hur ska jag kunna resa runt jorden? eller kunna flytta utomlands när jag behöver denna sjukvård?
Alla dessa mördar tankar så går i ens huvud är inte bra. Men det är inte allt. Utan när jag blev sjuk fick jag ge upp så mycket och mina drömmar försvann ganska fort. Hoppet är ganska lågt. men jag ska klara detta o jag ska kämpa. Men vissa dagar finns de varken hopp eller ork!
Mitt namn är fibromyalgi, en satir !
Tänkte dela en text som är helt klart läsvärd. Den kanske får er som inte förstår, förstå lite bättre om denna sjukdom. Jag förstod inte allt tills jag fick den själv men denna text kanske öppnar ögonen för er lite mer. Att bara läsa denna text fick mig nästan att gråta då jag skulle kunna byta ut till mitt namn, de är en del av min vardag. Ta er tid att läsa denna :)
Mitt namn är fibromyalgi, en satir
Hej! Mitt namn är Fibromyalgi.
Och jag är en Osynlig Kronisk sjukdom, och jag är nu din följeslagare för resten av livet. Andra runt omkring dig kan inte se eller hota mig, Men DIN kropp kan känna mig. Jag kan attackera dig var, när och hur jag vill. Jag kan orsaka dig våldsam smärta eller, om jag är på bra humör, orsaka dig dig värk överallt. Jag kan minns när du och Energi sprang omkring tillsammans och hade kul? Jag tog Energin från dig och gav dig Utmattning istället. Försök att ha kul nu! Jag tog även God Sömn från dig och gav dig Fibrodimma i utbyte. Jag kan få dig att darra inombords, eller få dig att frysa eller svettas medan alla andra känner behag. Javisst ja, jag kan få dig att känna ångest eller depression också.
Om du har planerat något eller ser fram emot en spännande dag, så kan jag ta det ifrån dig med. Du bad inte om mig, jag valde dig av olika anledningar, t ex det där viruset du aldrig blev fri från, eller den där bilolyckan eller kanske var det de där åren av förödmjukelse och trauman? Hur som helst, jag är här för att stanna. Jag hör att du tänker gå till en läkare som kan göra dig av med mig. Jag skrattar så jag kiknar. Försök du bara. Du kommer att vara tvungen att gå till många, många läkare. Innan du hittar någon som kan hjälpa dig på ett effektivt sätt. Du kommer att bli ordinerad värktabletter, sömntabletter, energipiller, tillsagd att du lider av ångest eller depression, rekommenderad att prova TNS, bli masserad, tillsagd att om du sover och motionerar regelbundet kommer jag att försvinna, tillsagd att tänka positivt, förnedrad, uppmanad att rycka upp dig. Och MEST AV ALLT, aldrig tagen på allvar med hur du känner dig, när du klagar till läkare om hur utmattande livet är varje dag. Din familj, dina vänner och dina arbetskamrater kommer alla att lyssna till dig ända tills de tröttnar på att höra om hur jag får dig att må och om vilken utmattande sjukdom jag är.
En del av dem kommer att säga saker som: "Äh, du har bara en dålig dag!" eller "Ja,ja, kom ihåg att du kan göra saker du kunde för 20 ÅR sedan." utan att höra diskussion med en "normal" människa och har glömt vad det var du skulle säga härnäst.. Avslutningsvis, (jag hoppades kunna hålla denna del hemlig, men jag antar att du redan listat ut det). Den enda plats du kan få någon support eller förståelse är av ANDRA MÄNNISKOR MED FIBROMYALGI.
Högaktningsfullt Din Osynliga Kroniska Sjukdom.
Hej! Mitt namn är Fibromyalgi.
Och jag är en Osynlig Kronisk sjukdom, och jag är nu din följeslagare för resten av livet. Andra runt omkring dig kan inte se eller hota mig, Men DIN kropp kan känna mig. Jag kan attackera dig var, när och hur jag vill. Jag kan orsaka dig våldsam smärta eller, om jag är på bra humör, orsaka dig dig värk överallt. Jag kan minns när du och Energi sprang omkring tillsammans och hade kul? Jag tog Energin från dig och gav dig Utmattning istället. Försök att ha kul nu! Jag tog även God Sömn från dig och gav dig Fibrodimma i utbyte. Jag kan få dig att darra inombords, eller få dig att frysa eller svettas medan alla andra känner behag. Javisst ja, jag kan få dig att känna ångest eller depression också.
Om du har planerat något eller ser fram emot en spännande dag, så kan jag ta det ifrån dig med. Du bad inte om mig, jag valde dig av olika anledningar, t ex det där viruset du aldrig blev fri från, eller den där bilolyckan eller kanske var det de där åren av förödmjukelse och trauman? Hur som helst, jag är här för att stanna. Jag hör att du tänker gå till en läkare som kan göra dig av med mig. Jag skrattar så jag kiknar. Försök du bara. Du kommer att vara tvungen att gå till många, många läkare. Innan du hittar någon som kan hjälpa dig på ett effektivt sätt. Du kommer att bli ordinerad värktabletter, sömntabletter, energipiller, tillsagd att du lider av ångest eller depression, rekommenderad att prova TNS, bli masserad, tillsagd att om du sover och motionerar regelbundet kommer jag att försvinna, tillsagd att tänka positivt, förnedrad, uppmanad att rycka upp dig. Och MEST AV ALLT, aldrig tagen på allvar med hur du känner dig, när du klagar till läkare om hur utmattande livet är varje dag. Din familj, dina vänner och dina arbetskamrater kommer alla att lyssna till dig ända tills de tröttnar på att höra om hur jag får dig att må och om vilken utmattande sjukdom jag är.
En del av dem kommer att säga saker som: "Äh, du har bara en dålig dag!" eller "Ja,ja, kom ihåg att du kan göra saker du kunde för 20 ÅR sedan." utan att höra diskussion med en "normal" människa och har glömt vad det var du skulle säga härnäst.. Avslutningsvis, (jag hoppades kunna hålla denna del hemlig, men jag antar att du redan listat ut det). Den enda plats du kan få någon support eller förståelse är av ANDRA MÄNNISKOR MED FIBROMYALGI.
Högaktningsfullt Din Osynliga Kroniska Sjukdom.
Dessa biverkningar!
Idag mår jag verkligen inge bra, mått dåligt sen jag gick upp i morse. Mår fruktansvärt illa, yr, huvudvärk och väldigt ont i magen. Även så spydde jag lite ikväll efter maten, kom inte mycket men lite grann och efter det svävade hela världen för mig. Men nu har jag ätit min nya medicin i 1 vecka och några dagar och den medicinens biverkning var allt som jag hade idag, så tror kroppen börjar ta åt sig av det starka i medicinen och jag hoppas verkligen det släpper bland veckorna för jag orkar inte må såhär i veckor! Lyckas ju alltid få biverkningar av alla mina mediciner!
Sen att man mår ännu sämre idag är väl för smärtan ringde och läkaren där sa att: Vi kan inte hjälpa dig för du ligger inte inne längre. NEJ men när jag låg inne så kunde ni inte hjälpa mig heller. När fan kan ni hjälpa mig egentligen?! Ska jag behöva gå till Maj - Juni tills någon hjälper mig. Klart som fan att jag mår sämre varje dag när jag vet att ingen vill hjälpa mig eller ta på sig ansvaret för mig. Jag som hade fått upp litet hopp där men det föll ganska fort. Bara fortsätta kämpa och hitta någon som vill hjälpa mig annars vet jag inte hur jag kommer må. Kvällarna är värst och när jag ska sova så vill bara få må bra snart! Glad att jag har min familj och mina vänner annars hade de varit värre <3
Men hade en trevlig kväll hos Mamma&nasr i alla fall trots allt, blev god middag, kortspel med mormor oxå och god efterätt! Och nu ligger jag i soffan o glor på Lets dance. Funderar på att gå lägga mig snart och hoppas verkligen jag mår bättre imorgon. För har längtat efter denna lördag och behöver få träffa mina fina vänner! Ska på fest för att fira Elin som fyllt 25år och min present som jag köpt till henne har inte hunnit kommit, bara för jag hamnade på sjukan och köpte de försent så de hinner inte komma tills imorgon så de får bli en försenad födelsedagspresent.
Så imorgon innan festen så ska jag nog antagligen till Linn och förfesta lite, Skönast att gå till någon som bor nära när man mår dåligt så slipper man stressa iväg, sen vidare till festen(hoppas jag inte mår såhär imorgon) i så fall så får jag endast gå till Elins fest en stund och så jag får träffa henne en stund annars så ser jag fram emot kvällen :)
Dagens ämne Kärlek!
Det finns en person som jag alltid kommer dra mig till eller tycka om. Självklart träffar jag min drömpris försvinner han nog ifrån mitt inre. Men det jobbigaste är nog att denna person totalt igronerar mig. Och de värsta är att jag inte riktigt vet varför och det stör jag mig på otroligt mycket. Hatar när folk gör så och speciellt när man drar sig till den personen, inte så att jag har känslor men det är något som får mig att dras dit. Skit svårt att äns försöka förklara. Och vi har haft ihop de för många år sen men aldrig blivit något, jag har haft flera anledningar förut men dem finns inte riktigt kvar längre. Utan jag har mognat och insett att mina anledningar egentligen inte spelar någon roll. Och vet eller tror att denna person inerst inne kanske gillar mig och därför inte pratar med mig för den personen inte tror att de är besvarat men det är det eller äsch jag vet inte vad det är. De kommer alltid finnas där gjort de sen jag var mindre oxå. Och de är de som är grejen att jag blir irriterad att man inte kan prata vad som är felet. Skulle jag se denna person skulle jag fråga vad felet är, men själva felet är att jag aldrig ser denna person. Och sms, facebook, mail ingenting får jag svar på så jag tar det att jag ska hålla mig borta och att den personen inte vill ha med mig o göra. Som inte finns någon anledning då vi inte träffats sen i sommras, skumt skumt och väldigt irriterande!
Nu när jag skrivit detta så kändes det lite skumt att jag äns skrev ut detta men något som suttit i mitt huvud ett tag så behövde skriva ur mig och hur som helst så kommer jag ändå aldrig berätta vem det är så behöver inte oroa mig så mycket. Kan vara så att jag saknar kärlek oxå eller bara att ha denna person som min vän. Vet faktiskt inte vad det är.
Men men om ni har några tips så får ni jätte gärna ge mig det så jag kanske blir mer förnuftig, I dont know haha! :)
