En person kom fram till mig här om dagen och sa att jag är tydligen less på allt i mitt liv!

Men ni där ute som tror det har så otroligt otroligt fel. För jag älskar mitt liv just nu, vist finns de massor av saker som jag skulle vilja slippa och är trött på att ha ont men bara för det betyder det inte att jag är less på mitt liv.

 

Är less på att vissa fortfarande behandlar mig som luft, gillar ingenting längre, skriver aldrig, kommenterar aldrig, accepterar inte den jag är, accepterar inte mina val eller försöker inte ens göra det heller, räknar inte in mig utan är inte en i gänget bara en utomstående som om vi aldrig har varit nära förut det är jag less på otroligt mycket. Känner mig väldigt ledsen,besviken, arg, bortglömd, lämnad och ja finns massor av ord o känslor jag känner just nu bara att jag inte hittar dem rätta orden.

Jag har blivit stark i mig själv och börjar säga ifrån men vissa saker känns det som andra borde kunna se eller lägga märke till utan att man ska tala om att man känner sig bortglömd. Förutom födelsedagar och när jag hamnar på sjukan skulle jag vilja känna mig behövd o få kärlek.

 

Men ibland är det väl så att andra personer har störra inflyttande i folks huvud än att se den man verkligen är.

 

Men i dessa lägen är jag stark men inte så stark som jag vill vara, orkar inte liksom men ändå så vill jag men vill inte ha mer tjafs o drama i mitt liv för det är precis det jag har slängt bort. Så detta är väl något jag oxå får acceptera, gå min egna väg och bara försöka stänga av känslorna o lämna dem på vägen istället.

Vare sig jag vill eller inte, men då kanske jag blir starkare o mindre ledsen.

 

Vist jag är inte den perfekta personen heller, har mina dagar jag oxå. Verkligen inte den bästa på att höra av mig just nu då jag hamnat i en skov och inte riktigt har ork till det men försöker visa lite livstecken på att jag bryr mig o vill finnas!

Och som sagt jag skulle säkert kunna anstränga mig mera men har gjort det så länge så jag orkar liksom inte längre. Så då blir det att jag sätter upp en mur oxå och hör aldrig av mig heller. Och ni kanske känner er bortglömd eller tänker att jag inte bryr mig längre men bara för jag har ett liv här betyder det inte att ni inte kan vara en del av de fortfarande och jag bryr mig otroligt mycket. Men när man har gett o inte fått tillbaka så går de till en viss gräns o då orkar man inte ge mer. Men om jag ska va ärlig tror jag att det har hänt för mycket senaste tiden så det är svårt att tejpa igen alla såren men vi får hoppas på det bästa!

Tror det hela har med att jag tänker väldigt mycket, funderar o tankarna flyger iväg och att bryr mig för mycket om andra än mig själv ibland. 

Men jag har endast energi kvar till dem som ger mig energi tillbaka :)

 

Men vilket fall som helst så till er som tror jag är less på allt, fel fel fel. För just nu har jag dem bästa vännerna man kan ha. Vissa av oss har inte kommit varandra så nära än men vi alla är påväg och finns massor av saker o säga om er. Ni är underbara och när jag är med er så mår jag på riktigt bra och ler inombords att jag fått lära känna er o får chansen att lära känna er ännu mer än vad jag redan gör. Ser verkligen fram emot fler dagar med er, festkvällar, myskvällar och bara umgås kvällar. För ni alla är toppen tjejer, som verkligen finns o visar att ni bryr er. Och jag lovar att jag ska bli bättre att höra av mig o kanske kunna ses lite mer på en fika. För i ert sällskap trivs jag verkligen och för varje gång vi ses så blir jag mer o mer mig själv, den riktiga Linda. Känner att jag inte behöver dölja vem jag är, utan kan vara hur galen o flummig som helst o känner att ni gillar mig lika mycket för det. Så jag ser fram emot denna sommar att få skapa fler minnen med er och känna mig mer lycklig! Hoppas även ni alla känner desamma för mig, hihi ^^ Puss på er alla!