Bra dag, idag! :)
Som ni har läst så har jag mått sisådär till och från. Vissa dagar har varit sämre än andra. Vissa dagar har det inte bara varit smärta i magen utan mått dåligt och känt mig riktigt ensam men vissa dagar, som idag tex. Är det en bra dag, idag mår jag bra. Förutom min magsmärta då, för det spelar ingen roll om folk frågar hur jag mår för den smärtan har jag varje dag. Men annars utöver det så mår jag bra idag. Känner mig så otroligt lyckad lottad och är otroligt kär..
Bott med min älskling i en vecka nu och det har gått väldigt bra. Du gör mig väldigt lycklig och dem senaste dagarna har du fått mig att le som aldrig förr.. Att höra dig säga att du älskar mig att du är lyckad lottad att du har mig det känns så underbart att höra det :) <3
Så idag är det en bra dag! Men saknar mina vänner väldigt mycket dock.. Tänker på er hela tiden och vill bara träffa er o krama om er. Bara så ni vet.. Kan va dålig att höra av mig men ni förstår varför. Älskar er! <3
Ensam...
Hatar känslan där man känner sig så otroligt ensam fast man inte är det. Har en underbar familj,vänner&pojkvän. Men just nu så känns det mesta jobbigt, börjar gråta för ingenting alls. Genom att vara sjuk i över 3 veckor har gjort mig till en annan.
Kan inte skratta som jag brukar, tar åt mig av allt, tar saker fel, kan inte skämta och gråter typ jämt. Vill bara bli mig själv igen, nackdelen med detta är att en person får lida för dem sakerna som är van med den jag brukar vara...
Varje morgon då jag vaknar så tänker jag: Försök va dig själv, försök vara glad idag och inte bli sur eller ledsen. Skratta o skämta om saker och ting. Jag försöker verkligen men hur jag än gör så blir det alltid på det andra sättet.
Är egentligen hur lycklig som helst...
I miss you
Här om dagen fick jag ett sms som gjorde mig så otroligt glad. Min bästa vän och bror Leevi skrev. Var så länge sen vi pratades vid och att du bara helt spontant skickade de dära smset om att du drömde o saknade mig. De värmde och kändes så bra i hjärtat.
Saknar dig så otroligt mycket, vill bara träffa dig. Så sjukt att det är över 11år sen vi sågs men ändå har vi kontakt och det betyder mycket. Att man har hittat en bästa vän, bror som man vet att man aldrig kommer förlora. Att få ett sms ibland eller ett mejl, det kan göra min dag.. Önskar vi kunde bo närmre varandra och ses mycket oftare..Hade vi bara kunnat bott i samma land hade allt varit så mycket lättare och lättare att träffas men svårt nu när du inte äns bor kvar i Sverige.
Tänker på dig ofta och du kommer alltid ha en speciell plats för mig!
Älskar dig bror! <3
Låten nedanför handlar om en saknad vän dock en vän som säkert har lämnat denna jord men en liten del av refrängen är till dig!
...
Varför ska allt vara så jobbigt och svårt för.. Hur man än gör så känns det som det blir helt fel.
Orkar inte mera!
Jag orkar inte, jag bryter ihop snart. Haft ont i 3 veckor nu. Feber till och från, orkar knappt gö något, kroppen känns som spagetti..Genom att ha ont hela tiden varje dag gör att man inte orkar så mycket, man bryter ihop. Gråter hela tiden just nu.. Man skickas fram och tillbaka. Min läkare i Enköping har hjälpt mig med det hon kan, hon har skickat papper till Uppsala om att jag måste operera mig, gå in med titt hål att det är akut. Då har hon redan gjort en bedömmning om mig. Så pratade jag med Uppsala idag och får inte komma dit fören 10e oktober och då ska ännu en läkare göra en ny bedömmning på mig. Men det är nu jag har ont, det är nu jag vill ha hjälp. Och efter den tiden kan de dröja flera veckor till innan jag får hjälp. Varför kan jag inte bara få hjälp nu :(
Pratade även med min läkare i Enköping idag, hon var ganska sur över detta så ber mig att åka akut till Uppsala. Men jag vet att dem ändå inte kommer hjälpa mig. Så, what to do!
Har ont dagligen, får lov att sjukskriva mig, missar både jobb o pengar. Orkar inte gö något för är helt matt i kroppen.. Varit sjukskriven i 3veckor nu, hade hoppats på att få hjälp snarast o kanske kunna jobba inom 3veckor men det lär ju dröja ännu längre :(
Ge mig styrka!
Förlåt för mitt depp inlägg men måste skriva av mig all ilska o ledsamhet.
Give me friday :D
Längtar tills på fredag för då får jag mysa med min saknade vän SARA :D Wiie, som jag har längtat. Ska bli så skönt att äntligen få träffa dig, behöver lite kärlek av dig o kramar. Hihihi. Saknat dig massor, Puss
Återbesök!
Idag var jag på återbesök hos läkaren.. Om ni har läst mina förra inlägg så har ni sätt att jag har haft kraftiga magsmärtor, blödit och haft feber till och från. Känner att jag kan berätta öppet nu med tanke på det jag oroat mig mest för var inge fara längre.
Har haft två sår på livmodershalstappen och då har jag blödit och jag fick inte få mens för skulle de blandas skulle de bli infektion men jag kunde inte stoppa mensen utan blödde väldigt mycket och fick ondare o ondare. Tog cellprover för att se om något hade förändrats och fick svaren idag att det inte var något fel och mina sår är läkta nu. Så det var posetivt i alla fall. Men mina smärtor har inte försvunnit för det och inte febern heller. Blir svimfärdig genom att knappt gö något alls o min kropp känns som spagetti.
Fick svar att jag hade endomtrios på livmodern att dem i Enköping kan inget mer göra så hon skickade till Uppsala att dem måste göra Akut operation eller gå in med titt hål för att hitta dessa endomtrios och bränna bort dem och så kanske dem hittar om det är andra fel i magen. Så hoppas dem är snabba så jag får en tid snarast för vill bara få bort denna smärta. Så är sjukskriven minst i 2 veckor till. Känns fel sådär asså, förlorar otroligt mycket pengar men inget jag kan göra. Bästa att fokusera på att bli frisk nu :)
Måste få ur mig vissa saker - Allt detta är sanning och kommer ifrån hur jag känner och tar saker
Jag måste bara få skriva av mig lite grann nu.. En sak som jag ska skriva först.. Jag har gått vidare efter allt som har hänt, jag har förlåtit men jag kommer aldrig glömma!! Och allt jag skriver nu är sanningen, inget jag hittar på eller för att få uppmärksamhet , vill inte att någon ska tycka synd om mig men blir så sur på vissa saker så måste få av mig vissa saker.
Känner att detta kommer göra vissa uppröda eller få sina egna tankar, kanske blir sur att jag skriver detta efter så lång tid. Och vist det får ni bli men detta är min blogg. En blogg som jag bland annat skriver om mina känslor och tankar. Jag nämner inga namn och dem som vill ta åt sig får göra det men det är inget på hopp efter så många år utan det är bara att jag måste få skriva ur mig.
Som vissa vet så blev jag mobbad för några år sen. Det var en riktigt tuff tid, och mådde sjukt dåligt.
Senaste tiden har jag läst att dem som gjorde detta mot mig är emot mobbning, att dem hatar detta. Dem gillar inlägg om mobbning o förstår inte att folk kan göra det eller jo vist självklart förstår jag att ni gör det. För klart man ska vara emot mobbning för det är så sjukt fegt att mobba och det är så idiotiskt. Men ni gjorde de för några år sen, har ni glömt det!
Vist ni kanske har förändrats, växt upp, fått bättre självförtroende och insett att detta är fel och det är skit bra att ni har insett det men ni får inte glömma vad ni gjorde mot mig för några år sen. Allt detta ni skriver och tycker är fel. de gjorde ni mot mig.
Fick höra av en person i sommras att ni gjorde detta mot mig för ni var stressade av allt plugg i skolan. Och att ni ville ta kontakt med mig senare i åren men att jag fick skylla mig själv att jag var i Uppsala så mycket. BULLSHIT säger jag bara.. Man mobbar ingen pågrund av stress i skolan, inte så många personer. Sen ja jag var i Uppsala mycket men det var där mina äkta vänner fanns. Dem som fick mig att må bra, men just då verkade det inte betyda något när du kläckte ur dig det. När du sa detta till mig blev jag så sur för det var så mycket skit snack men jag orkade inte just då börja säga vad jag tycker o tänker. Var inte de bästa stället att ta en sån diskussion på.
Och som jag skrev längre upp jag har gått vidare, jag har förlåtit det är inte det. Men det är klart att sånt påminner mig när ni är emot det nu men inte var de för några år sen. Skit bra att vissa av er förstått nu att de är fel men önskar ni kunde förstått det lite tidigare innan ni var påväg att förstöra mitt liv..
Under den tiden jag blev mobbad så skrev jag till Frida tidningen men fick aldrig något svar. När det tog slut och jag hade förlåtit så hörde dem av sig till mig och ville göra en artikel. Jag gjorde den för jag ville visa alla andra där ute att man kan få hjälp och man kan vinna över detta. Att folk inte skulle ge upp utan att kämpa sig igenom det. Och hoppas jag kunde hjälpa några att tänka om i alla fall!! :)
PS: Vill inte ha någon utskällning nu eller att någon ska hoppa på mig nu pågrund av det jag skrivit som sagt vill bara få ur mig. Men är skit glad att folk har växt upp och insett att de är fel!! :)
-
Såhär kände jag mig ikväll o dem flesta andra dagarna.. Ville bara skrika ur min smärta och lite andra grejer som kom upp ikväll. Som jag störde mig på och blev irreterad på. Men men livet går vidare sen vet jag vilka av mina vänner som alltid finns här och ställer upp. Det är jag tacksam för, Älskar er<3
La även upp denna bild för den är så skön och härlig. Den är ifrån 2011 då Rebecca och jag lekte i studion i skolan :)
Drömmen om dig var så verklig.
Här om natten så drömde jag om dig Farfar.. De var så verkligt.. Pappa och jag var utanför ditt gamla hus, pappa berättade för mig att jag skulle ta de lungt för du var sjuk, så jag blev små rädd att gå in. Men du tittade ut genom dörren och sa kom Linda, de är ingen fara. Jag minns att jag sprang fort och kramade om dig så hårt. Ville aldrig släppa taget om dig.
De sjukaste var att när jag vaknade så kändes det så verkligt, kändes som jag hade träffat dig. Att jag hade fått kramat dig i natt. Ja vem vet du kanske var o hälsade på.
Jag saknar dig så sjukt mycket och ibland tror jag fortfarande att du kommer tillbaka men det gör du inte. 6 år sen du lämnade oss och de känns som de vore igår men ändå som de vore evigheter sen. Kommer aldrig glömma dig min Ängel..
Jag älskar dig, hoppas du har det bra där uppe. Du kan väl hälsa på snart igen <3
När jag ser korten på dig och mig så får jag tårar i ögonen. Får mig att tänka tillbaka på alla minnen. Du var verkligen allt för mig, min bästa vän, min farfar som var som en extra pappa och framför allt så var du min Ängel. Och tyvärr så var gud tvungen o ta tillbaka den finaste ängel. Men jag är glad att jag fick ha dig i mitt liv ett tag i alla fall, de är jag tacksam för! Men han tog tillbaka dig för tidigt. Hade önskat att du skulle få se mig ta studenten"Tror du hade varit stolt över mig" få träffa underbara Meja, få se mig när jag skaffa min egna familj och den dagen jag gifter mig .Önskar jag att du kunde få va med. Du var inte alls gamal, de är så orättvist. Hatar Cancer, hatar att den ska få förstöra liv. Inte bara just de livet den tar utan alla anhöriga som förlorar något fint.
Mysig helg!
Haft en mysig helg med familjen och Jesper. I fredags blev det pizza o filmmys. I lördags så fick jag träffa min saknade Meja i en liten stund och saknade Brorsan. Var härligt att se er en stund, blev inte så länge tyvärr. Men lovar att komma när jag blivit frisk.
Sen på kvällen så blev det hämtmat,mys och körslaget. Fick kolla igenom datorn pågrund av att Jespers kanaler funkar inte. Gick bra förutom att de hängde sig ibland och de suraste var att precis när dem skulle säga vilka som låg bäst till så hängde allt sig, vet att puttes lag och någon tjej var en av dem bästa men sen har jag ingen aning så om den sista så om ni vet de får ni gärna skriva det ?! :D
Idag vaknade jag upp bredvid finaste, låg i sängen o kollade klart på filmen The Avengers, tredje gången gilt. Har somnat dem andra gångerna. Trodde inte jag skulle gilla den filmen men den var riktigt bra faktiskt.
Tack för den mysiga helgen och tack för du tagit hand om mig när jag mått dåligt! <3 <3
Ikväll har jag inte gjort så mycket, har legat i soffan sen jag kommit hem pågrund av att magsmärtorna varit på topp. Orka gå upp o käka tacos med familjen o mormor, mysigt vare iaf o riktigt gott!
Sen har jag bara legat o kollat på serier och X-factor , som var riktigt bra o rolig.. Förstår bara inte hur den dära rapparen kunde gå vidare, så dåligt o pinsam..
2 underbara månader med älskling!<3
Idag är det exakt två månader sen vi blev tillsammans. Eller vi var som ett par tidigare men de var då vi pratade om det "viktigt ;) hehe"
Ikväll blir det hämt mat ifrån Vita Elefanten, kolla på körslaget och massa mys. Inte så pigg idag heller, vakna med feber och smärtor så kommer få bli en lugn kväll. Men så länge jag har Jesper med mig så är jag nöjd :)
Hela familjen är i Uppsala ikväll, kulturnatten där. Spelas massa musik, dans, matstånder och mycket mer. Förra året hade vi kräftskiva hemma hos Lea sen var vi mest runt på stan, minns att jag blev utslängd ifrån Jalla på stan för jag var otrevlig.. Tydligen och kanske hade en dålig attityd men hon var en idiot vilket fall som, hehe..
Nog om det så spelade Kapten Röd igår på grönan, var sjukt mycket folk där såg jag på en video. Önskar jag kunde fått åkt dit sen ikväll spelar labyriten i Uppsala. Detta suger :/
Men får tänka att jag får ha en mysig myskväll med älskling <3
Ja 2 underbarade månader har varit helt magiska och jätte underbara. Flera ska det bli ^^ Puss älskar dig <3
Gamla favoriter! :)
Alla dessa kort är tagna av mig, lite av mina favoriter :)
Kär och åter kär! Vår historia - min uppfattning och känslor <3
Jag har trott på kärlek vid första ögonkastet men jag har själv aldrig upplevt det. Tills nu.. Första gången jag såg dig så kände jag något speciellt men var osäker på om det var något så struntade i det. Skrev någon gång men vågade aldrig riktigt ta kontakt för trodde att du inte var intresserad så jag struntade i det och gick vidare. Första kyssen var helt magisk fast båda var fulla men tänkte att det är väl inget speciellt detta så struntade i det igen. Vännerna sa satsa på han, flirta med han. Vi ska para ihop er, men så blev det aldrig.
4 månader efter så ser jag dig igen och hela jag lös upp. Fråga om du ville med en vecka till borlänge och du sa ja. Hela jag blev glad o varm. Efter mycket planeringar så blev det att vi åka i samma bil upp och nervös var jag. Tänkte hur ska denna vecka sluta, långt inne så hade jag mina förhoppningar. Men visste inte hur du kände om dem vibbarna fortfarande fanns kvar där som dem fanns för 4 månader sedan.
Dagarna gick och jag hade fortfarande inte fått den kontakten jag ville ha. Visste inte hur jag skulle närmra mig. Hände lite saker som jag trodde skulle förstöra allt. Jag gav upp och tänkte att du inte var intresserad. En kära vän berättade för dig hur jag kände att det var dig jag tyckte om. Någon sekund efter så fick jag blickar o du börja komma närmre.
Minns roxett konserten som den vore igår. Var en av dem bästa dagarna där uppe. Jag fick chansen att va själv med dig men visste fortfarande inte hur jag skulle göra. Fick ont i ryggen o första du sa var att jag kunde luta mig mot dig. Inombords så skrek jag av lycka och löjligt nog så tänkte jag, snälla håll om mig eller ge mig någon slags mer vink. Det hände när vi skulle gå ur all massa, du tog min hand. Efter den dagen gick det frammåt, de hände saker som jag hade hoppats på att det skulle hända.
Dagarna gick och jag blev tok kär i dig. Sättet du brydde dig om mig, tog hand om mig och du visade verkligen hur mycket du tyckte om mig. Men jag var rädd, rädd att jag bara var ett festival/sommar ragg. Tänkte att eller nej jag hoppades verkligen att dina ord var sanna. Du sa vissa saker som jag inte ville tro på. Saker som jag inte riktigt kunde ta in. De var otroligt fina ord men jag var rädd. Jag hade blivit sårad så många gånger så var rädd att om jag litade på dig så kanske jag skulle förlora dig lika snabbt. Så ville inte hoppas eller tro för mycket. Så försöka hålla mig lite på avstånd när det gällde att prata om känslor. Och när jag berättade det så accepterade du det.
Sista dagen kom och jag ville inte åka hem, ville inte åka hem ifrån detta. Jag var så glad och kär. Vi kom hem och de visade sig att du var lika kär du. Detta var inget som stannade kvar på festivalen utan detta var något speciellt. Sen den dagen vi kom hem så har allt gått precis som jag velat.
Innan festivalen sa jag till mina vänner att jag har allt jag någonsin drömt om. Har er, min familj, har ett jobb jag tycker om. Men finns en sak som fattas och det var du som fattades. Och nu har jag verkligen det.. Har uppskattat varenda dag jag fått med dig, har njutit varje sekund och jag älskart. Älskar att vara med dig, att få kyssa dig, somna och få vakna upp bredvid dig, få hålla din hand speciellt när alla ser på. Vill visa hela världen hur mycket du betyder för mig. Detta kanske är sjukt att jag kan känna såhär efter 2 månader men känns som jag känt dig i evigheter.
Kommer ihåg första gången du satt du älskade mig, jag trodde dig inte. Sa att du inte fick säga så. Andra gången reagerade jag likadant. Stackars kille tänkte jag. Sen att du kanske menar det verkligen men efter vad jag hade sagt så kanske du inte vågade säga det igen. Men du gav dig inte. Tredje gången gilt eller vad man säger. Tredje gången sa du att du verkligen älskade mig och jag tänkte efter. Att du borde verkligen mena det och jag älskade ju dig så varför tveka, jag måste våga o chansa. Så jag svarade att jag älskade dig lika mycket! Efter den dagen höll jag inte igen med känslorna mera och jag öppnade mig mer för dig.
Den helg då vi var i bråtorp så tog du med mig till en gräsplätt, la ut en filt och frågade om vi skulle ligga o kolla på stjärnorna tillsammans. Då smälte jag inombords. När vi låg dig så kollade du på mig och gav mig värsta kärleksförklaringen. Jag visste knappt vad jag skulle säga, enda som kom ur mig var tårar. Aldrig någonsin har någon sagt såna ord till mig, det gjorde mig varm och helt överlycklig. De sättet du ser på mig och de sättet du sa det på det glömmer jag inte.
När jag inte är med dig så saknar jag dig. Du kan ha gått och efter en timme så saknar jag dig lika mycket igen. Det är bra att sakna varandra och varje gång jag får träffa dig så ler jag inombords och utsidan. När jag ser på dig så får jag fjärilar i magen, hjärtat dunkar i 180 och när jag kramar dig så vill jag inte släppa taget.
Vi alla har dåliga dagar och dåliga sidor. Vi kanske tycker olika och ibland kanske du inte förstår hur mycket jag älskar dig och vill ha dig hos mig. Dem dagarna jag känner mig nere som jag kanske inte visar så mycket. Det är dem dagarna som jag verkligen uppskattar att du finns o inte går din väg. Hatar att se dig ledsen eller nere, dem få gångerna jag fått dig ledsen, ber jag så mycket om ursäkt. Det har aldrig vart med menningen. Enda jag vill är att se dig glad o lycklig och det tror jag att jag lyckas ganska bra med ^^.
Med dig så vill jag se världen, vill och vill våga saker så länge jag har dig vid min sida!
När jag tänker tillbaka på första gången jag såg dig eller våra minnen uppe i Borlänge så är jag så jävla glad att du tacka ja att följa med och att det var just jag som fick dig!
Skulle kunna skriva en hel roman om min kärlek till dig men nu hoppas jag att du och alla andra förstår hur mycket jag älskar dig och hur mycket du betyder för mig.
Inte helt tillbaka, skriver då o då! :)
7
