Jag har trott på kärlek vid första ögonkastet men jag har själv aldrig upplevt det. Tills nu.. Första gången jag såg dig så kände jag något speciellt men var osäker på om det var något så struntade i det. Skrev någon gång men vågade aldrig riktigt ta kontakt för trodde att du inte var intresserad så jag struntade i det och gick vidare. Första kyssen var helt magisk fast båda var fulla men tänkte att det är väl inget speciellt detta så struntade i det igen. Vännerna sa satsa på han, flirta med han. Vi ska para ihop er, men så blev det aldrig.

4 månader efter så ser jag dig igen och hela jag lös upp. Fråga om du ville med en vecka till borlänge och du sa ja. Hela jag blev glad o varm. Efter mycket planeringar så blev det att vi åka i samma bil upp och nervös var jag. Tänkte hur ska denna vecka sluta, långt inne så hade jag mina förhoppningar. Men visste inte hur du kände om dem vibbarna fortfarande fanns kvar där som dem fanns för 4 månader sedan.

Dagarna gick och jag hade fortfarande inte fått den kontakten jag ville ha. Visste inte hur jag skulle närmra mig. Hände lite saker som jag trodde skulle förstöra allt. Jag gav upp och tänkte att du inte var intresserad. En kära vän berättade för dig hur jag kände att det var dig jag tyckte om. Någon sekund efter så fick jag blickar o du börja komma närmre.

Minns roxett konserten som den vore igår. Var en av dem bästa dagarna där uppe. Jag fick chansen att va själv med dig men visste fortfarande inte hur jag skulle göra. Fick ont i ryggen o första du sa var att jag kunde luta mig mot dig. Inombords så skrek jag av lycka och löjligt nog så tänkte jag, snälla håll om mig eller ge mig någon slags mer vink. Det hände när vi skulle gå ur all massa, du tog min hand. Efter den dagen gick det frammåt, de hände saker som jag hade hoppats på att det skulle hända.

Dagarna gick och jag blev tok kär i dig. Sättet du brydde dig om mig, tog hand om mig och du visade verkligen hur mycket du tyckte om mig. Men jag var rädd, rädd att jag bara var ett festival/sommar ragg. Tänkte att eller nej jag hoppades verkligen att dina ord var sanna. Du sa vissa saker som jag inte ville tro på. Saker som jag inte riktigt kunde ta in. De var otroligt fina ord men jag var rädd. Jag hade blivit sårad så många gånger så var rädd att om jag litade på dig så kanske jag skulle förlora dig lika snabbt. Så ville inte hoppas eller tro för mycket. Så försöka hålla mig lite på avstånd när det gällde att prata om känslor. Och när jag berättade det så accepterade du det.

Sista dagen kom och jag ville inte åka hem, ville inte åka hem ifrån detta. Jag var så glad och kär. Vi kom hem och de visade sig att du var lika kär du. Detta var inget som stannade kvar på festivalen utan detta var något speciellt. Sen den dagen vi kom hem så har allt gått precis som jag velat.

Innan festivalen sa jag till mina vänner att jag har allt jag någonsin drömt om. Har er, min familj, har ett jobb jag tycker om. Men finns en sak som fattas och det var du som fattades. Och nu har jag verkligen det.. Har uppskattat varenda dag jag fått med dig, har njutit varje sekund och jag älskart. Älskar att vara med dig, att få kyssa dig, somna och få vakna upp bredvid dig, få hålla din hand speciellt när alla ser på. Vill visa hela världen hur mycket du betyder för mig. Detta kanske är sjukt att jag kan känna såhär efter 2 månader men känns som jag känt dig i evigheter.

Kommer ihåg första gången du satt du älskade mig, jag trodde dig inte. Sa att du inte fick säga så. Andra gången reagerade jag likadant. Stackars kille tänkte jag. Sen att du kanske menar det verkligen men efter vad jag hade sagt så kanske du inte vågade säga det igen. Men du gav dig inte. Tredje gången gilt eller vad man säger. Tredje gången sa du att du verkligen älskade mig och jag tänkte efter. Att du borde verkligen mena det och jag älskade ju dig så varför tveka, jag måste våga o chansa. Så jag svarade att jag älskade dig lika mycket! Efter den dagen höll jag inte igen med känslorna mera och jag öppnade mig mer för dig.

Den helg då vi var i bråtorp så tog du med mig till en gräsplätt, la ut en filt och frågade om vi skulle ligga o kolla på stjärnorna tillsammans. Då smälte jag inombords. När vi låg dig så kollade du på mig och gav mig värsta kärleksförklaringen. Jag visste knappt vad jag skulle säga, enda som kom ur mig var tårar. Aldrig någonsin har någon sagt såna ord till mig, det gjorde mig varm och helt överlycklig. De sättet du ser på mig och de sättet du sa det på det glömmer jag inte.

När jag inte är med dig så saknar jag dig. Du kan ha gått och efter en timme så saknar jag dig lika mycket igen. Det är bra att sakna varandra och varje gång jag får träffa dig så ler jag inombords och utsidan. När jag ser på dig så får jag fjärilar i magen, hjärtat dunkar i 180 och när jag kramar dig så vill jag inte släppa taget.

Vi alla har dåliga dagar och dåliga sidor. Vi kanske tycker olika och ibland kanske du inte förstår hur mycket jag älskar dig och vill ha dig hos mig. Dem dagarna jag känner mig nere som jag kanske inte visar så mycket. Det är dem dagarna som jag verkligen uppskattar att du finns o inte går din väg. Hatar att se dig ledsen eller nere, dem få gångerna jag fått dig ledsen, ber jag så mycket om ursäkt. Det har aldrig vart med menningen. Enda jag vill är att se dig glad o lycklig och det tror jag att jag lyckas ganska bra med ^^.

Med dig så vill jag se världen, vill och vill våga saker så länge jag har dig vid min sida!

När jag tänker tillbaka på första gången jag såg dig eller våra minnen uppe i Borlänge så är jag så jävla glad att du tacka ja att följa med och att det var just jag som fick dig!

Skulle kunna skriva en hel roman om min kärlek till dig men nu hoppas jag att du och alla andra förstår hur mycket jag älskar dig och hur mycket du betyder för mig.