Hej hopp! :)

 

Idag skulle jag till min husläkare o fixa läkarintyg osv när jag väl kommit dit och var stressad som ett as så säger dem att han är sjuk. Blev sjukt jävla irriterad då dem endast ringde en gång när jag var på Ica och inte hade hört, varken lämnat meddelande eller ringt tillbaka. Så blev sjukt arg att man stressat dit o sen är han sjuk vist inte att han är sjuk men att dem inte ringer flera gånger. Inte första gången dem gör sådär. Sen ljuger hon o säger att hon ringt massor av gånger, konstigt att jag endast hade ett missat och inga meddelande. Otroligt otrevlig var hon oxå, snäfte åt mig och börja bråka och säger att jag kan byta läkare men nu är det så viktigt att jag inte byter läkare. Tror inte att andra kan skriva ett super bra läkarintyg som inte känner eller vet något om mig så fuck off!!!

 

Sedan åkte jag o mamma upp på stan och handlade lite två par kläder till oss och där mötte vi Elin som sedan följde med oss runt på stan även så mötte vi minna så vi tog en glass på torget i solen och bara myste. 

Senare på kvällen så bjöd jag mamma på en alkoholfri drink och middag.

 

Så denna dag o kväll var toppen och super mysig. Underbara tjejer och underbar mamma vad mer kan man begära :D 

 

Sen imorgon blir det grillning hos Linn och sedan på fest ute i hummelsta, bra helg helt enkelt :D

 

 

Har hittat jätte snygga kläder på gina tricot som jag vill ha, så sommriga o fina kläder. Hittat tre favoriter som jag vill ha som jag tror skulle passa mig bra. Förutom att jag ej gillar linnen men kofta finns alltid ;)

 

 

 

 

 

 

Igår var jag på smärtmotaggningen. Och jag blev chockad hur trevlig och rar min läkare var, aldrig hänt förut. Hon är väldigt speciell, man har stor respekt för henne och man vågar inte säga emot henne knappt. Och hon har säkert tagit en på allvar men det känns inte som det vissa gånger men igår så gav hon mig massa bra feedback och var jätte trevlig. Hon sa att det syns på mig att jag mår bättre och verkligen försöker vara stark o kämpa mig framåt. Fick även en eloge att jag inte slutade med min medicin pågrund av bikverkingarna utan att jag försökte hitta ett sätt att äta dem ändå trots allt och det hjälpte mig och nu är jag mycket bättre, en lång bit kvar men tagit mig framåt. Så hon var glad för min skull och ville inte ge mig akut medicin pågrund av att jag äter för mycket just nu och det var ju bra så då får jag åka in istället. Hon och jag pratade även om rehab som antagligen kommer bli akutellt i höst/vinter någon gång. Så det var skönt att få träffa henne o gå igenom allt och få så mycket bra o positiva ord.

Sen fick jag även beröm att jag var duktig att inte dricka alkohol. För hon sa det inte många 22 åringar som accepterar läget, väljer hälsan först och skippar alkoholen. 

Just nu lider jag inte men jag saknar vissa cider som inte finns i alkoholfritt, känna sig lite lullig men ändå nykter. När jag fick veta att jag antagligen kommer behöva äta medicin resten av mitt liv det betyder att jag inte kommer få dricka på många år och som sagt lider inte men det känns ganska surt att va 22 och aldrig mer få dricka en droppa. Jag älskar passoa, bacardi och mango o hallon cider saknar det redan nu så det är lite surt men hellre at jag mår bra än att dricka o må ännu sämre :)

 

Så idag var jag på vatten gymnastiken och det gick bra men är fortfarande rädd att göra vissa rörelse. Att hoppa, eller böja bena uppåt gör väldigt ont i magen så vågar inte göra för snabba eller stora rörelser för då får jag nog antagligen lida senare. Så ska ringa en annan sjukgymnast i uppsala som har hand om endometrios så jag kan få hjälp med min rädsla av rörelsor. 

 

Imorgon ska jag till husläkaren och skriva sjukskrivning. När du är kort sjukskriven så kan du snacka på telefonen men är du långtids sjukskriven så måste du träffas o diskutera med din läkare o gå igenom allt ännu en gång. Sen ska jag även ta upp att jag tror att jag har IBS som även mina läkare tror i Uppsala o ser vad han säger då. Kanske kan få medicin mot mitt krampande. De visar sig :)

 

Idag skrev en bekant/vän till mig att hon mår dåligt när hon ser någon människa sitta fel så tänkte att jag skulle prata om det nu i detta inlägg.

 

När jag går på mc donalds, cafe eller restaurang och ser att någon sitter själv så mår jag dåligt för dem. Vist dem kanske vill gå o fika själv men kan även va att den personen är ensam i sig själv och inte har någon att gå med. Känner smärtan i både magen o hjärtat och tycker så synd om den personen och önskade att jag kunde hjälpa. I fall jag ser att någon ser ledsen ut. Sen kan jag även tänka som om någon skulle tappa sin mat och stället inte vill hjälpa till o ge nytt om den personen kanske knappt hade råd med den maten och inte kan köpa en ny. Eller när dem handlar en glass o sitter själv så mår jag dåligt för den personen. 

När jag ser barn som skriker o behandlar sina föräldrar som skit och inte ger någon respekt alls gör ont i mitt hjärta och vill bara krama om dem o säga att dem är värdefulla. Och kan bara tänka hur ont de skulle göra. 

 

Att läsa någons blogg hur dåligt dem mår så blir jag ledsen o vill hjälpa fast jag ej kan.

 

Eller när jag ser en gammal och tänker på döden så får jag lätt panik och det är tom så jag får panik att bara skriva om de för kan inte prata om de, funkar inte just nu. Det är min mardröm så hatar o prata om ålder eller se en gamal dam på stan ensam. Vet att de är helt sjukt men något jag får jobba med om jag ens klara av det.

 

Men detta jag gör med allt tänkande på folk är väl bra o visar att jag verkligen bryr mig om allt o alla fast jag egentligen inte borde. Och borde egentligen försöka sluta med det för min oro för allt blir bara värre men kan inte låta bli att bry mig så mycket.

 

Det är ganska jobbigt att tänka såhär varje gång för min mage blir bara värre fylld med oro. Vet att jag måste försöka tänka på annat 

Så får ni chansen säg hur fin, värdefull, underbar och hur mycket ni älskar era föräldar och syskon varje dag så dem får höra det. Även till er vänner lite då och då. Dem kanske vet att ni gör det men hur glad blir man inte när någon säger att dem älskar en eller bara skriver ett spontant sms hur värdefull man är. De värmer så gott i hjärtat och alla behöver höra det varje dag!

 

Idag när jag gick in så såg jag att här om dagen hade jag 60 st besökare och de gjorde mig riktigt glad att så många läser min blogg. Vist det är kanske inte mycke men personligen så tycker jag det när bloggen handlar mest om mitt liv så tycker de var mycket o kul! :) Så tack till er alla som läser min blogg och vill följa min vardag, sjukdommar och allt annat som visas här! :)

 

Just nu börjat smärtan blir levbar så medicinen verkar funka på mig. Dock så gör tarmarna ont som fan men är det IBS som dem tror så kan jag inte göra så mycket åt det. 

Men nu när jag börjar må bra o gilla livet igen, smärtan är hanteringsbar, det andra problemet(som jag ej velat gått in på) har oxå börjat blivit lite bättre sen nya medicinen. Det är vår, varmt, jag har fina vänner o familj vad mer kan man begära just nu. Är lycklig o glad! 

Och det är just det jag är rädd för, för varje gång jag kommit till den punkten i livet så är det något som har krossat mig och så är man på ruta 1 igen. Och vist man ska leva i nuet o njuta av det som är just nu. Men ändå rädd att jag mår för bra att jag är för lycklig för detta så är rädd att något bakslag ska dyka upp just nu. Vet att jag inte borde tänka så men när man är kronisk sjuk och åker in o ut hela tiden så är det mycket tankar som far runt omkring o då är man rädd att det ska tas ifrån en fortare än du hinner blinka. Men vem vet det kanske är min tur nu?

 

Men det är fortfarande massa tankar som snurrar runt i hvuudet. Som tur är så har jag inget förhållande just nu och det gör allt så mycket enklare. Ni som läser detta kanske inte förstår att de är lättare att de kanske vore skönt med någon och ja de vore det. Men i ett förhållande så ingår så mycket som jag inte kan bidra med just nu som jag är rädd att jag aldrig kan bidra med. Svåra tankar o känslor men ni som lever med endometrios o fibromyalgi vet nog vad jag pratar om. 

Är med i en grupp som heter medsystrar som är för endometrios och det är många där som blir lämnade pågrund av denna sjukdom och de gör mig rädd. Vet att den dagen jag blir kär o desamma för den andra så kanske de inte spelar så stor roll men mycket som går innan. Och min barnlängtan gör ju inte de bättre heller. 

 

Så denna vecka blir tuff, idag skulle jag åkt till Uppsala men jag avbokade för orkade verklige inte då jag även ska till Uppsala imorgon. Sen torsdag bad och fredag till sjukan igen! 

Är det kärlek eller är det vänskap? 

Den frågan kan jag faktiskt inte svara på för det vet jag inte. 

 

 

När en såkallad vän sparkar på någon som redan ligger ned då säger jag ifrån. 

Som sagt vill någon ta bort mig som vän så absolut jag bryr mig inte men när man ska vara bästa vänner o tar bort en och säger ingenting de gör mig irriterad. Skyller på att jag behandlat hans flickvän som skit när jag inte ens hade pratat med hans tjej innan han tog bort mig, då vet jag att det är något annat som ligger bakom det hela?

 

Sitter en person o säger att jag ljuger osv det är klart som fan att jag försvara mig själv då och berättar sanningen. Men det fick jag tydligen inte göra, fick inte försvara mig själv för då var jag en idiot. 

 

Men denna person har totalt förändras sen han skaffade tjej och bara för han ljög för sin flickvän om mig så fick jag skiten för det. Fast vi bara var vänner så fick jag oxå skit för det. Så kompliserat så orkar inte riktigt skriva allt. Men de jag kan skriva är att denna person har blivit hjärntvättad och är helt sjuk i huvudet just nu. Och den dagen han blir lämnad kommer han inse att han inte har många vänner kvar om han behandlar sina vänner som han gör med mig. 

 

Så fuck off till dig, du har förlorat mig som vän. Jag försökte få de att bli bra men du kan aldrig se att du eller din tjej gör fel så då får alla andra skiten och de tillåter jag inte mera. Har redan fått skit från dig en gång och de är slut med det nu. Så hoppas du får ett fint liv och att du inser en dag vad du gör med ditt liv!!

 

Och ja jag har sagt vad jag tycker till denna person men han har inte kommit till den punkten i livet att han fattar vad andra säger eller kan inse att han oxå kan göra fel.

 

Men en sak ska du ha klart för dig, bara för jag är stark utåt så blev jag otroligt ledsen vad du satt o sa till mig, men då vet jag hur du behandlar dina såkallade vänner bara för din flickvän säger så...

Hoppas ni haft en bra påsk!

Själv har jag bara tagit de lungt och inte haft några måsten alls. I lördags åkte vi till Västerås för att fira påsk med hela familjen, dock så firar vi inte direkt påsk. Utan vi grillade mest o gav påskägg o myste. Charlie o hans lilla oliver var även med o firade med oss. Andra gången jag fick träffa Oliver sen han var en bebis och de var nog den sötaste lillkillen jag träffat på länge. Sa det att jag blev smått kär i honon, underbar liten pojke! :) Och fick mig bara mer o mer längta efter en egen.  

 

Skulle ha gjort cupcakes och hade en bild i huvudet hur de skulle bli. Men rummet var tok för varmt så de smälte ihop, alla ville ha kaffe o jag var för trött. Så dem fina muffinsen blev inga direkt fina muffins, dem finaste var såklart Mejas muffins :) 

 

Underbar påsk afton med mina människor! 

Dagen efter så åkte jag med Sonta(brorsan kompis) till västerås med hans barn. Första gången jag fick träffa dem och den lilla blev helt fast i mig o skulle hålla handen hela tiden. Super mysigt sen skulle även den större göra de så gick där på erikslunds med två söta små pojkar i varsin hand. Och jag fick heta faster för dem oxå! Söta pojkar :)

Sedan mötte vi uppe Brorsan med familjen och åkte ut till Rocklunda på tvioli så barnen fick åka lite karuseller och jag försökte vinna gosedjur men lyckades aldrig,skit sur. Sen åkte jag bilar med lilla meja, tuff tjej de där. En annan blev rädd för henne då man åkte in i alla o hon åkte fram o tillbaka men hon tyckte de var super kul o satt o skrattade hela tiden. Mötte även upp Charlie o Oliver där en liten stund. Sen blev de hemåt och grillning hos Mamma o nasr o lilla mormor. Med kortspel o fruktsallad. Så det blev en toppen påsk helg med familjen <3

 

Igår var det en riktigt bra dag/kväll. Var lite smått nervös men ändå så viste jag att den väntades en bra dag. 

Mötte upp min kära far och så tog vi bussen till Uppsala. Tog lite drinkar på magnussonskrog tror jag den hette, otroligt god drink. Var till o med tvungen o skriva upp hur hon gjorde för den var riktigt sommar god, solen lös på och de kunde inte varit mer underbart! Lite senare gick vi till Grekiska restaurangen tzatziki, då jag vet att pappa älskar grekisk mat, musik o kulturen så tänkte jag att detta var ett perfekt ställe och vet ni vad jag lyckades bra. Han älskade allt med den restaurangen och ville helt klart komma tillbaka igen. Maten bara smälte i munnen och storleken var för en stor karl, otroligt mycket mat. Och allt var så gott, deserten var oxå super god. Så kan väl säga att jag nästan rullade därifrån sen. Vi gick lite tidigare än tänkt därifrån så jag skulle hinna till systemet innan så jag slapp gå ner idag. 

En person kom fram till mig här om dagen och sa att jag är tydligen less på allt i mitt liv!

Men ni där ute som tror det har så otroligt otroligt fel. För jag älskar mitt liv just nu, vist finns de massor av saker som jag skulle vilja slippa och är trött på att ha ont men bara för det betyder det inte att jag är less på mitt liv.

 

Är less på att vissa fortfarande behandlar mig som luft, gillar ingenting längre, skriver aldrig, kommenterar aldrig, accepterar inte den jag är, accepterar inte mina val eller försöker inte ens göra det heller, räknar inte in mig utan är inte en i gänget bara en utomstående som om vi aldrig har varit nära förut det är jag less på otroligt mycket. Känner mig väldigt ledsen,besviken, arg, bortglömd, lämnad och ja finns massor av ord o känslor jag känner just nu bara att jag inte hittar dem rätta orden.

Jag har blivit stark i mig själv och börjar säga ifrån men vissa saker känns det som andra borde kunna se eller lägga märke till utan att man ska tala om att man känner sig bortglömd. Förutom födelsedagar och när jag hamnar på sjukan skulle jag vilja känna mig behövd o få kärlek.

 

Men ibland är det väl så att andra personer har störra inflyttande i folks huvud än att se den man verkligen är.

 

Men i dessa lägen är jag stark men inte så stark som jag vill vara, orkar inte liksom men ändå så vill jag men vill inte ha mer tjafs o drama i mitt liv för det är precis det jag har slängt bort. Så detta är väl något jag oxå får acceptera, gå min egna väg och bara försöka stänga av känslorna o lämna dem på vägen istället.

Vare sig jag vill eller inte, men då kanske jag blir starkare o mindre ledsen.

 

Vist jag är inte den perfekta personen heller, har mina dagar jag oxå. Verkligen inte den bästa på att höra av mig just nu då jag hamnat i en skov och inte riktigt har ork till det men försöker visa lite livstecken på att jag bryr mig o vill finnas!

Och som sagt jag skulle säkert kunna anstränga mig mera men har gjort det så länge så jag orkar liksom inte längre. Så då blir det att jag sätter upp en mur oxå och hör aldrig av mig heller. Och ni kanske känner er bortglömd eller tänker att jag inte bryr mig längre men bara för jag har ett liv här betyder det inte att ni inte kan vara en del av de fortfarande och jag bryr mig otroligt mycket. Men när man har gett o inte fått tillbaka så går de till en viss gräns o då orkar man inte ge mer. Men om jag ska va ärlig tror jag att det har hänt för mycket senaste tiden så det är svårt att tejpa igen alla såren men vi får hoppas på det bästa!

Tror det hela har med att jag tänker väldigt mycket, funderar o tankarna flyger iväg och att bryr mig för mycket om andra än mig själv ibland. 

Men jag har endast energi kvar till dem som ger mig energi tillbaka :)

 

Men vilket fall som helst så till er som tror jag är less på allt, fel fel fel. För just nu har jag dem bästa vännerna man kan ha. Vissa av oss har inte kommit varandra så nära än men vi alla är påväg och finns massor av saker o säga om er. Ni är underbara och när jag är med er så mår jag på riktigt bra och ler inombords att jag fått lära känna er o får chansen att lära känna er ännu mer än vad jag redan gör. Ser verkligen fram emot fler dagar med er, festkvällar, myskvällar och bara umgås kvällar. För ni alla är toppen tjejer, som verkligen finns o visar att ni bryr er. Och jag lovar att jag ska bli bättre att höra av mig o kanske kunna ses lite mer på en fika. För i ert sällskap trivs jag verkligen och för varje gång vi ses så blir jag mer o mer mig själv, den riktiga Linda. Känner att jag inte behöver dölja vem jag är, utan kan vara hur galen o flummig som helst o känner att ni gillar mig lika mycket för det. Så jag ser fram emot denna sommar att få skapa fler minnen med er och känna mig mer lycklig! Hoppas även ni alla känner desamma för mig, hihi ^^ Puss på er alla!

 

 

Nu är jag redo för en toppen kväll med alla tjejerna. Ser verkligen fram emot denna kväll. Vi blir ungefär 17st och inte alla dagar man får ihop alla samtidigt. Så detta kan inte sluta dåligt utan bara riktigt bra :D

Sedan ska vi vidare till All in, vi kanske ses? ;)

 

 

Idag(igår då klockan är 00.22) så tog jag det mest lungt. På morgonen när jag vaknade så hade jag helt plöstligt en jätte fin bild ifrån min fina vän Elin, gjorde mig helt varm i hjärtat. Sen vid 11 så fick jag besök av min bästa vän Joanna. Så skönt att få träffa henne, en av dem personerna man bara kan vara, kan prata om allt och verkligen förstå precis allt. Någon som känt mig i 8-10 så hon känner mig utantill. Något vi både behövde, prata om allt och veta att man är likadan eller upplevt allt tillsammans. Och denna tjej är så underbar, vacker, stark, en riktigt kämpe, så värdefull för mig, den bästa och så otroligt omtänksam person och så mycket mer. Skulle kunna skriva en hel sida om denna person för hon är så underbar! En vän förlivet, en vän jag aldrig vill eller tänker förlora. Vi har upplevt så mycket ihop och vi kommer vara dem som får uppleva våra första barn, förlovning, gifte mål och allt detta som kommer i framtiden. Jag älskar dig min bästa bästa vän :)<3 

 

Senare på dagen så åkte jag o handlade med Mamma o mormor på Ica maxi, och de var totalt kaos där. Så otroligt mycket folk och jag får smått panik när de är sådär. Klara inte riktigt av de längre så jag sprang genom hela affäern för att ta de jag skulle ha sen satt jag mig vid en stol så jag slapp alla människor och bara att sitta där så kände jag mig instängd. Men det gick bra :) Fick veta sen att de var påskjakt på Ica så då blev jag som ett litet barn o sprang runt på Ica o letade efter påskägg. Vill inte ha godiset utan bara känna att jag lyckades hitta ett som jag såklart inte gjorde så gick hem utan ägg ;) 

Fick även träffa min andra bästa vän Mickis på ica och fick reda på att hon ska på samma tjejkväll som mig imorgon och blev otroligt glad av att hon skulle med dit. Även att vi äntligen får festa ihop o göra något riktigt kul tillsammans. 

 

Så imorgon blir det kalas för min sötnos Nova som fyller 8år nästa vecka sen efter det blir det hemåt på tjejmiddag med utgång, jag längtar! :)

 

Så nu ska jag dejta kudden! :)

 

Detta inlägg behöver ni inte läsa om ni inte orkar, jag sitter mest o skriver om hur jag mår! 

 

Ska jag vara ärlig så vet jag inte riktigt hur jag mår! Vissa dagar mår jag bra vissa dagar inte. Och ja de är svårt att förklara. Tror magen o huvudet är värst just nu och kroppen hänger bara på. Kan inte riktigt sätta ord på exakt vad det är. Men är jävligt less på att ha ont i magen i alla fall. Varje dag jag vaknar så har jag ont, rör jag mig för mycket får jag ont, äter jag så får jag ont, efter 4 timmar så får jag ont igen o längtar efter att få ta medicin, när jag ätit klart får jag ont som fan, när jag ska sova har jag ont. Så helt enkelt så har jag ont 24 timmar på dygnet och har försäg inte lika mycket kramper längre men dem kommer för ofta. Förut när jag "mådde bra" så kom dem några gånger per månad nu kommer dem flera gånger per vecka och de strålar oftas ut i bena och får smått panik när jag får så där och min fråga är då HUR FAN SKA JAG KUNNA HANTERA O LEVA MED SMÄRTAN DÅ?! Vet att jag måste men lätt för en läkare o säga för har redan tröttnat på att ha ont efter 2 år. Önskar de kunde finnas en magiskt medicin. Känns som smärtan förändrar en som person, för har blivit väldigt lätt irriterad och stör mig lätt. Tar åt mig mer men dock så har jag blivit starkare i mig själv, säger ifrån när jag inte tycker något är okej och tar verkligen inte emot skit snack o falskhet utan på de sättet har jag blivit stark o skyddar mig. Även börjat fått en längtan!

 

Jag och en kompis har kommit på en sak vi ljuger väldigt ofta! Ja ni hör ordet, ljuger ofta och era funderingar snurrar säkert massor och undrar vad jag ljuger om! Jo de ska jag förklara för er :) 

Jag är gärna öppen om min sjukdom då jag har denna blogg och berättar gärna för dem som undrar. Men det är ofta man går runt på stan och sätter på sig ett stort leende och säger till varje person man träffar att man mår toppen och så länge dem säger okej vad bra, så är det lungt och jag kan fortsätta ljuga. Men skulle någon fråga hur är magen egentligen efter den frågan eller verkligen stirra mig rakt in i ögonen så skulle jag nog bryta ihop(beroende på vem som frågar) För stark kan jag va inför folk för hatar att visa mig svag. Så där har ni svaret jag ljuger oftas hur jag mår får det är super enkelt och lättast så slipper dessa frågor komma. Speciellt när man är på krogen o folk ska fråga om sjukdomen, där vill jag mest koppla av och inte prata om de som ingår i min vardag varje dag så där blir de oxå jag mår toppen bra! Men inom mig viskar jag skit! 

 

Men något som är positivt just nu är att imorgon ska jag fika med min bästa vän Joanna, sen handla med familjen. Lördag blir det kalas i Västerås och sedan blir det tjejmiddag med utgång, precis vad jag behöver just nu. Eller kroppen behöver inte, utan den behöver lång vila men huvudet o hjärtat behöver massor :D<3

 

Men nu ska jag sova mina kära vänner :) 

Har suttit o glott på massor av bilder på mig när jag var liten, super söta bilder så tänkte dela med mig lite :)

 

Senaste tiden har jag kommit in i någon slags skov. Orkar ingenting, orkar inte ens bry mig om mina hemövningar för kroppen, orkar inte svara när folk skriver, orkar inte höra av mig, har ingen kraft. Inte så att jag inte vill man blir oftas jag tar de sen, jag gör de sen. Tror det helt enkelt blivit för mycket senaste tiden, har dragit på mitt fake smile och trott att allt är bra och jag är stark, jag kämpar. Jag har varit den personen som nästan alltid har hört av mig, men jag har lessnat. Nu menar jag inte alla personer men finns många som inte har ansträngt o nu orkar jag inte anstränga mig. Sen finns de såklart andra vänner som anstränger sig o höra av sig som jag uppskattar till 100 men senaste tiden har bara varit har ingen ork alls. När jag hamnar i en sån där skov så skiter jag i de mesta. Jag hoppas ni förstår detta, det är inte enkelt det jag går igenom och alla har sina svårigheter som man går igenom och självklart behöver man vänner men de är svårt att försöka acceptera något sånt. Så blir att några gånger per år hamnar jag här!

 

Jag försöker umgås med vänner på helgerna men på vecko dagarna så blir de att jag inte umgås med någon eller orkar svara på sms. Eller så tar de otroligt många dagar innan jag svara. Och vill bara ber om ursäkt till er som inte fått svar av mig, menar inget illa och verkligen inte så att jag inte vill prata eller tappa kontakten med er för är otroligt glad för er som jag har i mitt liv. <3

 

Men de går till en gräns för mig med, smärta dagligen, annat som spökar i min vardag tillslut när jag inte orkar slå emot de som pågår så blir de såhär ibland. Något jag får acceptera men de är svårt men glad att dem som vet om detta att dem acceptera detta. Man vet ju själv att man blir orolig när ingen svarar eller smått irriterad.

 

 

 

Då jag varit urdålig att uppdatera vad som har hänt senaste tiden så detta inlägg ska bara handla om de roliga som har hänt

 

• Har klippt och färgat håret ännu mörkare 
• Har haft tjejkväll hemma hos mig med utgång på Kök och bar 
• Åkte till Uppsala med min kära mor, gick på stan och åt lunch
• Ätit min första mjukglass och äntligen hittat en ny bikini 
• Blivit nära min granne så har haft lite fikastunder o pratstunder
• Haft en mysig dag med Meja och Marielle o mamma
• Var på folkrace i lördags och fick mysa med hela familjen även andra nära till familjen
• Haft mamma på besök idag o bjöd på middag
• Nästa helg blir det mys med tjejerna i stan, middag o lite dricka
• Nästa helg blir det kalas för lilla Nova
• Den 16 april ska jag till Uppsala med min kära far och se Joe labero
• Sedan är det valborg
• Helgen efter valborg utflyttningsfest för Ida 
• Helgen efter utflyttningsfesten är det tjejkväll hos Elli i Uppsala

Förlåt att jag varit tyst ett tag nu. Men har varit för mycket och ingen lust att skrivit något. Har inte hittat de rätta orden för att skriva något, sen har jag mått väldigt dåligt psykiskt och fysiskt! Men lovar inget men ska försöka skriva lite mer i veckorna! 

 

Inte så mycket som har hänt med skit sjukdomen.

Men har nu fått en ny medicin, som jag ska ta på morgonen men visade sig att jag mådde riktigt dåligt av den. Hundra gånger värre än utan medicinen så hade ett uppehåll på 1 vecka och nu kör jag ett nytt försök men till natten och de funkar mycket bättre men dock inte visat så mycket resultat ännu men hoppas de hjälper snart. 

 

Har förut trott att jag haft IBS men haft så mycket annat så inte orkar haft utredning på det men nu senaste veckorna har det blivit mer tydligt att jag har det så i slutet av april ska jag be läkarna utreda mer om det stämmer. 

Jag har börjat på vattengymnastig och i maj ska jag börja på gym med sjukgymnasten. 

 

Jag har varit hos reumatologen och fick ett positivt svar därifrån jag har inte ramatisk sjukdom utan bara väldigt svår fibromyalgi så något som var både bra o dåligt. 

 

Fått veta att det inte finns så mycket mediciner kvar att ge mig och att då är det dags att börja leva o hantera skiten

I höst eller vinter ska jag börja på rehab i Uppsala som håller på i flera veckor. 

 

Jag väntar på att få svar om jag kan få akut medicin eller om jag måste åka in flera gånger per månad. Även varit påväg några gånger att åka in igen då smärtan har varit okontrollbar 

 

Fått flyttat hem till min mamma o nasr i 1 vecka för jag kunde inte ta hand om mig själv pågrund av smärtan

 

Väntat sen i November på ett besök och äntligen(förhoppningsvis) så ska jag få träffa en annan läkare i juni om jag har tur. Bara väntat i ett halvår om jag får turen att träffa den då!

 

Sen är det sommar och kommer förhoppningsvis få sommarlov ifrån alla sjukhusbesöken :)

 

Men dock allt detta som har hänt o ska hända så försöker jag hålla humöret uppe, försöker va stark och glad ändå! Försöker leva så mycket som möjligt och försöker gå ut o göra något varje helg :)

 

Jag kanske inte ser dålig ut på utsidan men inne i mig är ganska utmattad och ont.

 

 

Så besviken, ledsen o arg! 

Finner inga ord just nu, vill skriva ut allt just nu men ändå så har jag tappat orden på vägen. 

 

När jag blev sjuk blev jag tydligen tråkig, känns det som vissa tycker! Förut var det alltid jag som åkte hit o dit men nu för tiden har jag inte råd eller kroppen orkar inte fara så mycket men då duger man inte längre. Nytt nätverk då duger man inte heller :(

 En har manipulerat andras huvud. Varför hata någon som man aldrig träffats och varför inte ta sin egen uppfattning. Hatar ni dem hatar ni mig, detta är mitt jag och mitt liv!

 

Som sagt vill skriva så mycket men inga rätta ord kommer fram..

 

Ingenting kommer bli som förut, trodde det skulle ändras och att vissa fortfarande skulle va sitt egna jag eller så är det jag som förändras och inte kan ta det längre. Ett hej, ett hur mår du, ett vill du va med, ett hej ska du med, ett hej jag kommer, ett hej du är fortfarande en av oss. Nope!!

 

Har inte brytt mig förut för har mått så otroligt bra med mitt liv men idag blev jag så besviken som jag egentligen borde vetat men hade ändå hopp kvar så de lilla hoppet fick mig att bli besviken och detta kom upp huvudet igen.

 

Så nu känns allt så förändrat, så långt bort och så konstigt! Men försöker va stark o glad ändå, men de kommer komma en dag då det tar mer stopp eller så kommer det bara glida förbi och ingen kommer märka någonting.