Hej igen :)

Jag har ännu inte gått och lagt mig, fast jag är så trött. Skulle nog somna direkt när jag gick å la mig, men ni vet hur det kan vara.


Jag vet att jag lägger upp inlägg där jag berättar om mina känslor. Men det är något ni får vänja er med, gillar att skriva av mig. Hur jag mår, hur jag känner mig osv. Och ni kanske tror att jag inte mår bra, men det gör jag. Jag mår jävligt bra, och lever livet just nu :D
Vist jag har haft sjukt mycket omkring mig den senaste tiden, men jag deppar inte för det. Jag behöver bara få skriva av mig lite då och då.


Men är glad att ni läser min blogg iaf :)

Nej nu ska jag sova, ska försöka iaf. hihi

Can you not stop be there in my head. Do not even want you there. You are just like everyone else, an idiot

Tänkte skriva lite om en sjukdom som så många får i denna värld.
Inget roligt ämne kanske, men har nyss fått reda att en nära vän till vår familj har fått cancer. Det är inte första gången jag får det beskedet att en nära får det.
Det kom som en chock när jag fick reda på det. Först blev jag helt tyst, men sen kom tårarna. Viste inte vad jag skulle säga. Och flera tankar rullande runt i mitt huvud. Vi har inte träffats så mycket den senaste året. Men du har alltid funnits där under hela mitt liv. Fast du inte tillhör familjen på riktigt så kommer du alltid göra det för oss. Jag älskar dig och jag vet att du kommer klara det. Och vi kommer alltid finnas där för dig, som du alltid gjort för oss. Vi ska kämpa med dig hela vägen, lämnar dig aldrig. Jag har förlorat en genom cancer, en som lever med det och tänker inte förlora en till. Så du ska stanna här ! 
 
(Bilden tagen från google)

Det finns så mycket olika cancer. Finns onda arter och goda arter. Min farfar hade alla möjliga cancer, som satt sig överallt i kroppen. Vissa svara på medecinen och överlever och vissa slutar svara på det. Och tyvär försvinner.

Dem som har någon nära som har cancer. Ge aldrig upp hoppet, läkaren kan säga att det är kört att cancern inte kommer försvinna. Men bara för det betyder det inte att den personen kommer försvinna. Min "pappa" har cancer som jag har berättat. Och han skulle ha försvunnit december förra året, men han har kämpat och lever fortfarande. Så ta alltid vara på varandra och sluta aldrig tro, det inte försent än.
Tiden är alltid jobbig och den kommer aldrig ta slut. Man kommer alltid gå runt och undra vad som kommer att hända och alltid undra när ska det hända. . Så ta vara på den tiden ni har tillsammans, den är viktig.

Så vad är cancer?

Godartade tumörer kan bli stora, men de har inte samma förmåga som de elakartade att växa igenom andra vävnader. De kan heller inte sprida sig till andra organ i kroppen.

En elakartad tumör däremot har tappat respekten för omgivningen. De tränger in i andra vävnader och kommer så småningom i kontakt med små blodkärl och lymfkärl. Om celler från en elakartad tumör lossnar, kan de följa med blodet eller lymfan till andra ställen i kroppen och bilda nya tumörer, så kallade metastaser (dottertumörer).

( text tagit från cancerfonden )  


Gör som min familj stöd cancer fonden. Hjälp dem med utvecklingen, gör så dem kan hitta mer botemedel och hjälpa flera. Du kanske tror att du inte hjälper om du bara köper en lott. Men det gör väldigt mycket. Att veta att man stöder cancer fonden, känns bra. När man har förlorat någon i cancer så känns det bra att veta att man kanske kan hjälpa någon annan nån gång.

vill du hjälpa till så gå in på http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/ :)


Till alla som har cancer eller känner någon ge inte upp !


Ps: Jag tror på dig, vet att du kommer klara dig. <3

Fattar fortfarande ingenting, ena dagen sa du massa saker, dagen efter då ville du inget mer ?! Tycker fortfarande om dig, och bara för jag tror och vill så måste du vilja och tro lika mycket.


Och är du den killen jag tror du är, borde du berätta sanningen. Inte för mig, men du vet vem. Men det är upp till dig, det är inte mitt liv.  

Orkar inte leva såhär längre, i en hemlighet. Önskar jag bara kunde blunda sen när jag vaknar upp så är allt bra igen.

När det inte finns kärlek längre, vad finns det då ? När allt är kaos och det bara finns tystnad och sorg kvar. Ska man behöva stanna då ? Ska man behöva leva och känna att man inte kan leva sitt egna liv då ? Att man ska gå hem till det varje dag, komma hem och ingenting är som förut. Bråk, tystnad och ren ensamhet. I huvudet är det rena leken, att drömma sig bort och önska att man kunde fly är den bästa känslan. Men att veta att man är kvar och inte kan fly det är den hemskaste känslan. Man önskar att man kunde spola tillbaka tiden eller framåt att ändra på allt som blev fel eller leva ett annat liv. Göra om allting så det inte hade behövt blivit såhär. Jag vill kunna le och vara glad att känna att det är äkta och inte fejk som det är idag. Inerst inne så har allt fallit isär, har bara inte visat det på utsidan. Allt på utsidan visar hur man mår men det betyder inte att insidan mår bra. Det är som en stort mörkt hål, ingen värkar förstå. Vill att hålet ska vara ett stort ljus hål fullt med gläjde och kärlek. Vill växa och känna att vi är en familj.

Du vet när man känner att man är full med tårar, att man kan börja gråta när som helst. Det lilla minsta gör så att allt spricker. Så känns det just nu. Vill inte visa att allt det här gör ont, så håller allt inom mig.

Now it's over! Hard to live simply. Do not know if I should laugh or cry. I feel bad, feel bad to see you feel badly. So in a way, I am pleased that this might be over but of course I am sad about this but just want everything to be over.
 

Just nu skulle jag bara vilja prata, prata ur mig allt som jag går och bär på - mina tankar och funderingar. Vill ha någon där som förstår och bara vill lyssna. Det känns inte som vi är hela längre, under tiden värkar vi ha spiltrat. Det var inte som förut, det är annorlunda nu. Ingen märker det, alla tror att det är som förut. Men det är inte sant, jag lever i det. Jag märker det, det är inte som förut.. Det var mycket prat, skratt hela tiden, och glada. Nu pratas det inte lite mycket, någon är sur oftas och fräser åt en. Jag förstår att de är jobbigt för dig, men det är jobbigt för oss/mig med, vi börjar splitras mer och mer, känns det som.. Jag kanske inbillar mig, men efter allt som har hänt så värkar det vara förstört..

Idag har du verkligen varit på dåligt humör, ibland känns det som sjukdomen hinner ifatt dig. Den värkar förändra den du egentligen är. Förstår att det lär vara jobbigt att veta att man kanske kommer dö, att det kanske inte finns en chans att du får fortsätta leva med oss. Men ju mer man tänker på det ju mer ledsen blir man, man glömmer bort det som finns omkring en.

Just nu skulle jag bara vilja släppa allt och gråta, ni vet den känslan där det känns som man är fylld med gråt. Det lilla minsta får dig att börja gråta. Just nu känns det som det. Hade möte idag, och vi började prata om allt det här. Det är fortfarande jobbigt att hålla inom allt, fick kämpa för att inte tårarna skulle komma. Varje gång vi pratar om det försöker jag hålla tårarna inom mig, vill gråta men vill inte visa att jag också kan vara svag..

Jag är fortfarande rädd varje gång du åker till sjukan att min telefonen ska ringa och mamma eller någon säger att du har blivit sjukare att provsvaren inte är som dem ska. Vi har hållit på med det här i över 1 år nu, och vi har en lång tid framför oss. Läkaren sa att vi kunde få gå på koll i 3 år till. Fast svaren kanske är bättre för varje gång så är det jobbigt att veta att du ska till sjukan jämt. Och vi får leva med det hemma, vissa dagar är alla på topp andra dagar vill man bara sjunka ner under täcket blunda och önska att det bara är en mardröm. Vill bara att någon ska nypa mig i armen så jag vaknar upp och allt är bra.

Tyvär så får jag bilder av när farfar låg där, helt svag och matt. Sjukdomen hade verkligen hunnit ifatt honom om inte mer, den var före honom. Han gav upp , orkade inte kämpa längre. Men vet att du inte ger upp vet att du kommer kämpa in i slutet. Om inte , du har inget annat val <3

Saknar just det där !

I hate to say I still love you inside me. Nothing I want to do, thought everything was gone, but it never disappears. Maybe not in that way but I really care about you .

Nothing to say .. Just that they feel within me :/

Tänker på dig Thomas, vet att operationen kommer att gå bra. Jag känner på mig det. Du är så pass stark !
Att veta att du skulle gått bort i december och nu är det april och du är kvar. Känns så bra inom mig, men det finns ändå där att veta att du kan gå bort när som helst. Så rädd att vakna upp en morgon och veta att du inte finns där. Att jag aldrig får krama dig igen, eller säga hur mycket jag älskar dig. Det skrämmer mig. Men det som skrämmer mig mest är mamma. Vist jag är din dotter det kommer göra så ont och aha jag vet inte det finns inga ord. Men när du lämnar mamma, så försvinner hennes man, bästa vän, och sitt livs kärlek. Försvinner du så är jag rädd att hon försvinner med dig, inte på riktigt men psykiskt.

Men nu ska jag inte tänka negativt. Jag vet ju att inget av det här kommer att hända. Vet att vi har en tuff tid framför oss, det kommer bli jobbigt. Det vet jag. Men jag vet också att du kommer stå kvar med oss :)
Bara att tänka posetivt ! <3

Fick nyss reda på att operationen var klar, dem sa att allt hade gått som planerna. Så vi får hoppas på det, så dem inte säger något när ni pratar med doktorn.
Men älskar dig Thomas och mamma <3

For several nights I dreamed about you and everything. There have been so many thoughts, but that's because I take it for real, I have eyes. All this should come long ago.
It was you who supported me when I felt unwell and it is now I would need it. I feel nothing, but I care and it feels inside me that it hurts. After such a short time, I could not believe it, but any change.

 I do not love you, I'm not in love but I care I do. And I'm happy for you, but ...