Jag har suttit och tänkt förut vad jag kan göra för att sysselsätta mig om dagarna. Så jag köpte mig ett wee spel innan jul och det är verkligen jätte roligt att sitta o spela på kvällarna! 

 

Men sen har jag suttit och tänkt igen att jag vill ha något annat o göra. Så har alltid tyckt att detta med att göra naglar verkar super kul men svårt. Så för några månader sen så köpte jag mig ett nagel kit och det har aldrig kommit en bra tid att testa det än. Har alltid skutit upp det för att jag har mått dåligt eller helt enkelt haft så otroligt mycket för mig. Då jag är sjuk så skulle detta säkert ta flera timmar då jag behöver vila mig i mellan plus att jag verkligen inte har en aning om jag är duktig och kan detta. Så mitt första prov offer blir min kära mor och blir naglarna bra så lovar jag att dela med mig av en bild blir dem skit fula tänker jag inte skämma ut mig själv o visa det för folk ;) Så nu när jag inte har så mycket för mig denna månad så hoppas jag även att min mor inte har så mycket så jag kan få öva på henne

 

För jag längtar verkligen efter att få prova på :)

 

Detta är en del av det jag har, inte hunnit tagit kort på UV lampan och såna saker men har beställt glitter o allt så jag måste bara testa detta snart! Spricker! hihi

 

Mina mediciner har gjort att jag har gått upp mer än 20kg bara och 10-15 genom tröst ätande och det är så hemskt att jag själv inte valt att gå upp i vikt från början utan det är medicinen som gjort mig tjock på ren svenska och just nu går min viktnedgång ganska stilla, har hållt på sen Nyår och har verkligen kämpat med träning och ätande men när de inte börja ge resultat så tappade jag insprationen och lessnade på att det aldrig gav mig något så nu har jag blivit slarvig igen och de mår jag ju inte heller bra utav så måste försöka ta tag i detta igen o hitta insprationen vart den nu finns. Saknar min kropp som jag hade innan jag blev sjuk och då tyckte jag att jag var tjock tills för en månad sen jag hittade ett kort på mig och blev chockad för hade verkligen en fin kropp då tills medicinerna tog över min kropp. Men vill ha en vältränad kropp med muskler och kurvor men svårt att träna då jag just nu inte har råd med gym och så långt till gymmet men kanske ska köpa klippkort till våren då jag kan cykla fram o tillbaka. Jag har väldigt svårt att gå långa streckor då mina fötter krampar och gör ont. 

 

 Eller få denna kropp tillbaka -> Drömma kan man väl alltid få göra! Fast detta kommer ta år att ta sig igenom 

Fast det jag mest vill göra för min skull är att komma i vissa kläder som jag älskar. Att kunna ha tajta klänningar igen, ha jeans på mig och verkligen kunna trivas med mig själv. Att inte ha en dubbelhaka att kunna ha min garderob som jag älskar. Älskar alla mina klänningar, kortbyxor, tröjor, kjolar hela garderoben som jag inte äns i närheten får på mig just nu och de gör mig så ledsen men har ett mål och de är att komma i mina favoritkläder. Känns bara så jävla less då det kanske aldrig kommer hända eller kommer ta år innan jag kommer dit. Hade jag inte varit sjuk och mått bra hade jag lätt tränat på gym flera gånger i veckan och då hade de gått lättare men allt är så mycket svårare just nu :(

 

 

 

 

Förra lördagen den 15e. Hade jag födelsedagsparty och trodde inte så många skulle komma då dem flesta tackade nej i sista sekunden men vi blev några st och det betyder så mycket att dem människorna kom för min skull. Även Uppsala vännerna att dem kom för min skull!

 

Hade en riktigt bra kväll med dricka, spel, musik och skratt. Höll otroligt nog på enda till 2 på natten sen skulle resten av folket vidare på efterfest men jag var så otroligt trött så jag orkade inte gå med dem. Insåg denna kväll  att jag har så fina vänner omkring mig och att jag borde börja umgås mer med vissa av dem då dem gör mig så glad och verkligen lycklig. Jag behövde verkligen denna kväll med tanke på hur jag mått senaste veckorna! 

 

Fick även massa fina presenter men den finaste presenten var att ni alla kom! :) <3

Tänkte visa lite bilder på de jag fick ^^

Jag är faktiskt chockad när det gäller våran sjukvård väldigt mycket negativt men denna gång chockade dem mig otroligt mycket. För ungefär 2-3 veckor sen fick jag hem ett papper där det stod att jag skulle få tid hos reumatologen, att de skulle ta upp till 2-3 månader innan jag äns skulle få en tid bokad. Förra veckan fick jag ett papper till hem att jag fått en tid hos dem nästa vecka. Mamma och jag pratade om att det kanske har med att jag är ung att dem ser att dem kanske kan hjälpa mig eller att vi unga får en tid fortare. Men sen om dem kommer hjälpa mig verkligen är en annan femma men jag hoppas verkligen dem kan det. För tror inte att detta jag har är endast fibromyalgi utan något mer i mina leder med tanke på symptomerna. 

 

Sen en annan remiss som 3 av mina läkare har skickat in har skickats tillbaka men nu äntligen har dem tagit emot min remiss och jag är super glad. Men det är samma sak där om dem äns kan eller vill hjälpa mig, denna remiss har jag kämpat med sen i november och det har varit kämpigt men kanske äntligen är min tur att få hjälp med allt och inte bara en sak! 

 

Hände mig en sak här om dagen och jag blev livrädd. Då jag haft o har extrema magsmärtor dem senaste dagarna så börja jag blöda lite grann och för mig så får jag absolut inte göra det. Men tack o lov försvann de senare på kvällen! Och en tjej som inte är sjuk är det ju helt normalt och de ingår i kvinnornas liv men för mig är det inget som ska ingå utan det kan vara något fel om de skulle hända. Med tanke på hur mycket hormoner jag äter. Men var väl något skumt som pågick i magen då det gick över. Som tur var! :) 

 

Just nu är det inte mycket som händer för mig. Denna månad är typ tom på sjukhusbesök och det har väl inte hänt på 1 år typ. Ganska skönt men även vad fan ska jag göra när jag inte är på sjukhuset. Låter hemskt men det har blivit mitt andra hem senaste tiden så har alltid haft saker o göra känns som jag kommer bli en del rastlösa dagar för mig. Och hade hoppats på att jag fick börja på rehab nu men det lär inte hända fören till sommaren kanske och just nu är det ingen som kan hjälpa mig än att jag få gå på rehab i 4 veckor. Alla läkare säger att jag är en svår patient, knappt ingen läkare som kan hjälpa mig med smärtan eller mediciner. Ena vågar inte för att den andra kanske blir sur o den ena vet inte vad hon ska ge mig just nu. Så det känns lite ledsamt eller svårt då dem inte vet vad dem ska ge mig nu när jag är 22år så dem säger det att när ena besöket är klart och jag har fått hjälp på ena froten så kan vi planera rehaben och önskar att jag faktiskt kunde få den hjälpen nu. Men hade önskat mer att denna rehab skulle ta bort min smärta för orkar inte ha ont i magen längre men det kommer inte hända då dem kommer antagligen behöva ta bort all medicin och tror faktiskt inte jag kan ha smärtfria dagar utan all min medicin jag äter. De är sjukt eller hur?! Jag hatar att äta mina mediciner men jag vet att en del hjälper så det är väl bara att va glad antar jag!

 

 

Måste bli bättre att skriva varje dag känner jag. Men inte haft någon dator på några dagar och hatar att skriva ifrån mobilen! 

 

I måndags fyllde Nasr år(mammas man) så blev lite god middag och sen gick vi över till mormor o käkade lite efterätt. Sen i onsdags så fyllde min älskade mamma år så då åt vi lite god mat igen o lite efterätt(fuskar lite just nu). Var så kul o se för mamma var som ett litet barn som fyllde år, så glad hon blev över vad hon fick. Älskar att ge presenter till mina nära o kära o se deras glädje i det hela. Önskar dock att jag var piggare igår, låg med feber o mådde verkligen dåligt så det var lite synd!

 

Så i helgen kommer Brorsan med familjen så dem oxå får fira mamma o nasr, så mysigt att få hela familjen bland sig. Enda som fattas är fina mormor och Nova som inte kan komma! 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-

 

 

Idag var jag en sväng till sjukgymnasten och sen vidare till friskvården för att prata lite då jag missade mötet i Måndags! Sedan blev det lite mer än 1 timmes träning, riktigt skönt men otroligt trött efteråt :) Just nu känns det som allt som har med viktnedgång står still, insprationen har försvunnit typ men bara försöka hitta den igen för jag vill ju verkligen gå ner i vikt. Och Vi kom överrens idag om att jag kanske får ta de lite lungt och acceptera att de kanske tar längre tid för mig att gå ner i vikt och det är ju klart att de tar längre tid för mig pågrund av allt men jag ska till mitt mål vare sig de blir om 1 år eller längre :) 

 

Men var lite smått irreterad idag pågrund av vissa saker, speciellt saker inom sjukvården. Så tog på mig boxnings handskarna och fick boxa av mig lite grann, super skönt verkligen. Alla skulle behöva sånt hemma så skönt att avregera sig på något som inte går sönder! :)

 

Hade lite problem med bloggen idag att få bort en ruta som man kunde ha en profil bild i och sen hade min header förstorats upp och inte passat med resten men duktiga jag som jag aldrig trodde jag skulle klara fixade det på egen hand :D Hade detta varit i gymnasie tiden hade det inte varit svårt alls men nu var de länge sen jag höll på så känner mig duktig som fixade det! :) Hihi 

Men känns skönt att ha en ny header och lite fräshare och nyare :) 

 

Tänkte tips om några bra serier som jag totalt har fastnat för. Vissa håller igång fortfarande och vissa av serierna är slut. 

 

Vaknade väldigt sent idag så blev nybakta scoens till frukost, brukar baka vanliga men idag fick det bli folkorns, mycket nyttigare men inte lika gott! 

Men tänkte dela med mig av receptet, väldigt enkelt gjort något man inte kan misslyckas med! 

 

8 dl  vetemjöl, (480 g)

1 tsk  salt

4 tsk  bakpulver

1 dl  Mjuka Milda, eller Milda Culinesse

3 dl  mjölk, eller filmjölk   Byt gärna ut vetemjölet med dinkelmjöl  och kör med mjölk endast

 

 

 

 

Tänkte dela två filmer som handlar om ung cancer, så fina filmer och människor! Stor eloge till dem alla som kämpar sig igenom dagligen med cancer. Starka människor som fortfarande har hoppet kvar, hopp om att få en andra chans i livet att överleva att uppnå deras drömmar och fortfarande göra allt som en frisk människa kan göra med lite begräsningar!

 

 

Av någon anledning gick det inte att kolla på dessa filmer på min blogg men bara trycka på en knapp där det står youtube så kommer ni till orginal filmerna. 

Jag kunde inget annat än att gråta när jag såg dessa filmer. Berörde mig så otroligt mycket, önskar jag kunde göra något för dem alla. När jag får mina pengar i slutet av månaden ska jag helt klart köpa ett fuck cancer armband för att ge lite pengar till Ung cancer. Man kan aldrig förstå vad dessa personer går igenom som får cancer att få något så hemskt. När jag var yngre trodde jag att jag var odödlig att inget hemskt kunde hända mig. Men jag blev själv sjuk, inte döende men en hemsk o svår sjukdom så att man tror att man är odödlig är något alla går igenom någon gång i livet. Men jag kan förstå vad dessa anhöriga går igenom, min älskade farfar dog i cancer år 2006. Han hade aldrig gjort någon människa illa, han var den ärligaste och finaste människan. Han förtjänade inget av detta. När han gick bort var en del av mig som försvann med honom. Han är nu mera min finaste ängel som vaktar över mig! 

Förra året 2013 gick min fina Thomas bort i cancer. Han var som en far för mig i många år. Han skulle ha dött för många år sedan, men han var stark nog och klarade sig i några år till men han fick bli försökskanin för olika mediciner om ett litet hopp att han skulle klara sig och inte dö. Hans kropp hade tagit för mycket hårda slag, för jobbiga cellgifter och allt skit han fick gå igenom så en dag sa kroppen ifrån och han slutade andas. Han blev numera en ängel till uppe i himmeln, som vakar över mig! Ännu idag kan jag inte förstå att han är borta, att han fortfarande finns kvar hos oss. 

Senare i sommras 2013 dog min förra mentor i cancer oxå. Ännu ett hårt slag mot hjärtat, ännu en fin människa som försvann i cancer. Det gick väldigt fort för honom. Jag vet inte så mycket, men antagligen så orkade hans kropp inte kämpa och cancern tog över. Han finns nu oxå där upp i himelen bland änglarna, som han är en av dem! Han var en väldigt fin mentor och så mycket mer än så. En person som jag saknar väldigt mycket. 

Så jag vet vad dem anhöriga går igenom för jag har gått igenom det 2 gånger väldigt nära inpå och en fick jag inte vara med så mycket. Men ni finns inom mig och jag saknar er väldigt mycket. Vila i frid till er alla som dog av någon slags sjuk cancer eller bara förvann ifrån denna jord! <3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Var till sjukhuset idag och gjorde ultraljud på mina hälsenor och det visade ingen inflammation där tack och lov, så jag slipper få dessa långa sprutor in körda där. 

 

Efter besöket skulle jag åkt och gymmat egentligen, men blev helt svag i kroppen, ansiktet börja rödflamma, jag svettades, fick kramper och orkade ingenting. Ett tecken på totalt utmattning! 

 

Skulle bara vilja lägga in mig själv just nu, har sån extrem smärta, magkramper och mår allmänt piss. Psykiskt och fysiskt. Äter massa mediciner och knappt inga hjälper, får såna extrema bivärkerningar på vissa mediciner som jag ätit över 1 år nu och borde inte få det. Men ena medicinen visade dem på nyheterna idag, ingen bra medicin. Och inte konstigt att jag mår som jag mår. Men i ca 6 månader nu har jag bett om att få byta men den läkaren som bestämmer vägrar lyssna på mig så imorgon ska jag försöka ringa igen och hjälper hon mig inte så kommer jag lägga in mig själv på gyn för mina magsmärtor för det är de enda sättet att få hjälp nu för tiden. Vill börja på smärtrehabsprogramet men innan jag börjar där måste jag få hjälp på annat håll och de har smärtcentrumet lovat mig sen november men fortfarande inte fått hjälp. Kommer till en punkt där man inte orkar bråka mer med läkare, ringa runt, man går på tårna och hoppas att man inte ska få ett nej, att sin remis blir tillbakad skickat en tredje gång. Vill bara att någon ska hjälpa mig med min hemska smärta och min psykiska smärta. 

 

Jag försöker va glad, jag försöker kämpa iväg på mina besök men är så otroligt utmattad. Vist jag kan inte dö av min sjukdom, jag behöver inte tänka varje dag att jag kanske dör nästa men jag får leva med detta och tänka hela tiden när ska någon hjälpa mig, när ska jag få rätt medidicn, när ska jag känna en normal smärtdag, när ska kramperna sluta  eller när ska jag sluta svettas och koka om mig. Ena dagen är jag glad att jag gått ner och är smal dagen efter har min mage svällt upp och jag har gått upp igen. Sådär pendlar det från vecka till vecka. 

 

Önskar att sjuka människor kan bli läkare så dem kanske kan förstå och hjälpa en fortare. Ibland undrar jag vad fan dem gör om dagarna, sitter dem där på sina rumpor ger folk en diagnos, ger dem en medicin sen skiter dem i en sedan. Ringer inte o frågor hur man mår, hur medicinen funkar, ska vi byta eller ska vi höja dosen eller vad fan som helst. Sen när man ringer och rådfrågar så erkänner dem att man bollas och säger att jag inte ska äta dessa medicinener men hon tänker inte hjälpa en. Så less på dessa ord.. 

 

Så less på att mina inflammationer flyttas runt i kroppen, nu är det ena foten och ena handleden. Vaknar på nätterna att jag är dygnsur, underkläderna kan man nästan vrida ur, på dagarna så svettas jag bara jag rör mig lilla minsta, känner jag mig fräsch? Nej inte direkt, hatar mediciner, hatar biverkningarna, hatar att en medicin funkar men får såna eksem så jag blir tokig, hatar allt som har med fucking sjukdommar att göra...

 

 

Läste något riktigt bra idag, kom ifrån en kille som haft cancer i 12 år. Och jag vill dela med mig av en menning som är en känsla för oss som är kronisk sjuka! Säger inte att det är samma sak men samma tanke o känsla.
" Jag är inte stålmannen längre som orkar köra 110% hela tiden, det kommer alltid till en punkt där det tar stopp, fast jag vill inte bli begränsad. Kroppen skriker NEJ, medans min hjärna skriker JA. Det är väldigt frustrerande!"

Jag har inte skrivit här på länge och jag har bara inte haft lust eller ork. Men har känt länge att jag skulle vilja ha något ställe där jag kan skriva allt mellan himmel och gjord och lägga in massa bilder och allt. Så tänkte att det var dags att börja blogga in, inte varje dag men när jag själv känner för det. 

 

Men då måste jag bara skriva detta först; Jag gillar att skriva av mig i privata dagböcker eller på öppna bloggar.  Jag länkar min blogg på facebook. Jag skriver ingenting för att få uppmärksamhet för vill jag ha det så kan jag bara be om det eller skriva att jag vill ha det, vill inte att folk ska tycka synd om mig utan jag skriver för jag vill få ur mig saker istället för att jag ska explodera och bli knäpp haha. Men kom inte o lämna kommentarer som att jag lämnar ut mitt liv, eller skriver för privata saker eller bara för ni tycker att jag är dryg om vissa saker. För ni gjorde ett val och de var att gå in på min blogg där ni viste vad som skulle kunna stå. Det var erat val inte mitt. Så klaga inte på mig sen för jag använder denna blogg för det är min räddning i min vardag som kan vara tuff för att få ur mig allt. 

 

 

 

 

Igår var det min födelsedag, hela 22år blev jag! 

 

Dagen började med frukost på sängen eller ja jag fick tända ljus och presenter på sängen av mamma och Nasr(sov hemma där), fick massa med mina saker. Bild kommer på det!

 

En nära vän skrev ett väldigt bra citat för mig idag!

 

En nära vän skrev ett väldigt bra citat för mig idag!

 

Om man ska kunna leva detta liv så behövs styrka som inåt helvete. Man måste känna att man aldrig ger upp men du måste ge upp massa saker för att kunna orka och fortfarande ha kvar glöden i livet. Att få två slag på mer än 1 år och fortfarande vara 21 år. Det är ungefär som någon säger till dig att nu ska jag bryta dina drömmar i livet och du kommer antagligen inte komma dit. Mina drömmar kommer aldrig att försvinna men dem kommer att svagna. Drömmar som skulle hända inom nåt år förflyttas fram på en obestämd tid. Jag har gett upp en dröm och när den bröts kändes det som någon gjorde slut med mig. Jag dansar i mitt huvud eller när jag lagar mat. 
Men det jag älskar är att festa en hel vecka på festival, sova i tält, lyssna på musik och träffa nytt folk. Och det vet jag att jag inte kan göra denna sommar, hur mycket jag än vill. Så sprack denna dröm. Men en dag den dagen ska jag göra allt!

 

Två hårda slag har gjort mig mognare, jag har växt i mig själv och jag har förstått att man aldrig ska ta någon förgivet, att det finns så mycket i livet än en sak. Jag trodde ett tag att jag hade blivit tråkigt pågrund av allt men nej jag är inte tråkig utan jag har förändrats. Jag är fortfarande jag, den sociala, pratglada, spralliga jag. Men jag är ändå inte samma person som jag var för 1 år sen och vissa kanske märkt det och inte gillar det. Men detta är mitt nya jag, jag kommer aldrig mer bli den jag var förut som vissa av mina vänner kanske vill, vad vet jag. Men går jag tillbaka så kommer jag inte orka mitt dagliga liv, jag är stark och visa mig svag för folk det tillhör inte mitt liv. Såklart man är svag och inte orkar vissa stunder men jag vill va stark annars skulle jag aldrig orka. 

 

Jag önskar att vissa kan se att jag är inte blind eller döv. Jag skulle oxå vilja bli frågad om konserter, festivaler och allt. Vare sig jag kan tacka ja eller nej så vill jag bara bli frågad och inte glömd bara för jag är sjuk och har begräsningar. Så less på folk som ser begräsningar och inte att man kan offra sig lite för att ha kul med mig. Sånt som snurrar i huvudet på mig, jag ser fortfarande saker och vet saker men jag tänker inte fråga utan hade någon velaft haft med mig hade ni frågat men tydligen så betyder jag inte på samma sätt längre, förutom när man är full då betyder man massor! 

Jag har kommit till den punkten i livet då jag är så jävla less på allt detta. Från och med snarast så kommer jag göra saker som jag vill och göra saker som gör mig glad. Vare sig folk bli sur på mig eller inte, för jag har alltid gjort saker efter vad andra tycker eller för att inte såra någon men har inte fått någonting för det efteråt så det är slut med det nu. 

Bästa vänner är ett starkt ord för mig. Det betyder att man ska finnas där till 100%, man ska ge och ta, berätta stora hemligheter, man ska göra saker ihop, offra saker, anstränga sig för att ses, man ska kunna lita, berätta saker utan att det ska gå vidare finns så mycket inom bästa vänner men tror inte alla vet vad det betyder nu för tiden. Man använder det ordet väldigt ofta men det betyder ingenting. Jag önskar det vore bättre. 

 

 

 

Pratade med dig för 2 veckor sen och då lät du helt borta. Lät riktigt sjuk så hade det på känn att det var nära. Men du sa inget utan att vi ses snart. Så hade tänkt att ringa dig idag och frågat om jag kunde hälsa på dig på sjukan. Men helt plötsligt så är du död.. Fast jag viste att det var på gång så känns det jobbigt och helt overkligt. 

 

Vi var endå en familj i många år, du växte upp med mig. Vi gled ifrån när det tog slut mellan mamma o dig men har alltid brytt mig. Så detta känns bara helt fel att du helt plötsligt är borta men jag är glad för din skull för nu slipper du lida och ha ont. Du var en person som alltid var pigg och gillade inte att sitta still och senaste tiden har du varit så sjuk så detta var nog endå det bästa för att du ska slippa lida. Jag är ledsen att jag inte hann säga hejdå. Men du får ha det så bra där uppe, hälsa min farfar om du träffar han! 

 

Kommer sakna dig! 

 

Vila i frid Thomas <3

 

 

En del av mitt liv går framåt just nu. Så otroligt skönt och för varje dag så klara jag detta bättre och klarar mig själv!