Blunda och försvinna

Jag vet inte hur länge jag orkar hålla det dära leendet uppe. Vill bara gråta rätt ut och önska att allt var bra. Att det var som förut. Glädje, skratt och kärlek. Det finns ingenting av det längre. Vi har ingen glädje tillsammans , vi skrattar aldrig tillsammans och visar kärlek det gör vi inte. Det är tomt och ledsamt. Hatar sjukdommen. Det gör jag verkligen, den förstörde det vi hade.

Jag vill bara blunda och försvinna och hoppas att det är bra när jag öppnar mina ögon igen, eller bara nypa mig i armen och så vaknar jag upp och så är allt bra. Jag önskar det vore så lätt.

även fast det inte i närheten gör det jobbiga lätt så finns jag, för att göra det lite lättare i alla fall <3