Fortfarande jobbigt att hålla i mot
Idag har du verkligen varit på dåligt humör, ibland känns det som sjukdomen hinner ifatt dig. Den värkar förändra den du egentligen är. Förstår att det lär vara jobbigt att veta att man kanske kommer dö, att det kanske inte finns en chans att du får fortsätta leva med oss. Men ju mer man tänker på det ju mer ledsen blir man, man glömmer bort det som finns omkring en.
Just nu skulle jag bara vilja släppa allt och gråta, ni vet den känslan där det känns som man är fylld med gråt. Det lilla minsta får dig att börja gråta. Just nu känns det som det. Hade möte idag, och vi började prata om allt det här. Det är fortfarande jobbigt att hålla inom allt, fick kämpa för att inte tårarna skulle komma. Varje gång vi pratar om det försöker jag hålla tårarna inom mig, vill gråta men vill inte visa att jag också kan vara svag..
Jag är fortfarande rädd varje gång du åker till sjukan att min telefonen ska ringa och mamma eller någon säger att du har blivit sjukare att provsvaren inte är som dem ska. Vi har hållit på med det här i över 1 år nu, och vi har en lång tid framför oss. Läkaren sa att vi kunde få gå på koll i 3 år till. Fast svaren kanske är bättre för varje gång så är det jobbigt att veta att du ska till sjukan jämt. Och vi får leva med det hemma, vissa dagar är alla på topp andra dagar vill man bara sjunka ner under täcket blunda och önska att det bara är en mardröm. Vill bara att någon ska nypa mig i armen så jag vaknar upp och allt är bra.
Tyvär så får jag bilder av när farfar låg där, helt svag och matt. Sjukdomen hade verkligen hunnit ifatt honom om inte mer, den var före honom. Han gav upp , orkade inte kämpa längre. Men vet att du inte ger upp vet att du kommer kämpa in i slutet. Om inte , du har inget annat val <3
Jag blir så ledsen för din skull...att människor du tycker så mycket om blir sjuka och förändras.Jag vet inte varför Tomas har förändras..kanske av rädslan för att inte duga längre och för att dö...men varför ta ut något vi inte vet i förskott,varför låta dom vi älskar lida för något dom inte gjort? Jag ska inte dö inte än på många år,inte heller förändras..jag är den jag och kommer alltid vara. Jag tänker fortsätta leva och älska alla ni som står mig nära. Jag tänker fortsätta finnas där för Mamma och dig i minst 40 år till...Även du och Mamma har det jobbigt med era sjukdomar men bara för att det inte heter canser så är det inte mindre jobbigt att bära.. Jag är mer rädd för hur det ska bli för Catja och dig som mer eller mindre aldrig är riktigt friska..hur ska det gå för er,kommer läkarna ge er den hjälp ni behöver för att ni som har hela livet framför er ska kunna få ett lyckligt liv? Sådant oroar mig. Jag oroar mig för din Mamma,hur ska det bli med hennes fel och alla operationer,kommer hon orka gå igenom mer? Sådant oroar mig. Jag ser mig själv inte som sjuk utan mer i ett tillstånd där väntan på att få ett korrekt svar tär mer en det jag söker få bot emot.
Visst har jag lessna dagar då allt känns grått men då tänker jag att allt fixar sig om man bara är positiv..du vet ett gott skratt förlänger livet.
Jag kommer nu att be dig om samma sak som jag bett Catja och Sandra så nu får du lova att följa det jag ber er om...okej!
Ni ska inte vara ledsna för min skull utan glädjas åt det vi har..skänker man någon positiva tankar och massa kärlek så blir allt till det bästa.
Så nu gumman vill jag du ska leva och vara så glad åt livet och allt det du får uppleva..älskar dig Kram
Very interesting site. I have bookmarked you.
