Just nu skulle jag bara vilja prata, prata ur mig allt som jag går och bär på - mina tankar och funderingar. Vill ha någon där som förstår och bara vill lyssna. Det känns inte som vi är hela längre, under tiden värkar vi ha spiltrat. Det var inte som förut, det är annorlunda nu. Ingen märker det, alla tror att det är som förut. Men det är inte sant, jag lever i det. Jag märker det, det är inte som förut.. Det var mycket prat, skratt hela tiden, och glada. Nu pratas det inte lite mycket, någon är sur oftas och fräser åt en. Jag förstår att de är jobbigt för dig, men det är jobbigt för oss/mig med, vi börjar splitras mer och mer, känns det som.. Jag kanske inbillar mig, men efter allt som har hänt så värkar det vara förstört..