Ja vad ska man säga på min första kärlek då, väldigt svårt på något sätt..

Men min första kärlek var Daniel en kille här i Enköping. Jag var runt 13 år tror jag.. Vi träffades på internet, sen insåg vi att vi hade gemensamma vänner, så då träffades vi första gången hos en kompis sen blev det att vi träffades mer o mer sen blev vi tillsammans. Vi var tillsammans ungefär i 1 ½ år.. Kan inte säga att det förhållandet var så bra, vi sårade varandra för mycket och bråkar för mycket. Vist hade vi bra stunder men nästan för många dåliga. Jag brukar säga att jag var ung, dum, för kär och blev blind.. Vist jag var jävligt kär då, och märkte inte hur sårad man blev. Det var ändå min första kärlek och vi gjorde allt tillsammans. Åkte till och med utomlands tillsammans. Men som sagt första kärleken är alltid första kärleken, men om jag kunde så skulle jag spola tillbaka tiden och ändra på mycket saker. Hur vi gjorde slut spelar ingen roll. Idag är vi inte riktigt vänner, vist kan vi säga hej om vi ser varandra men inget mer..

Ska egentligen inte berätta om min andra kärlek men då/nu kunde/kan jag inte säga att det var min andra för jag var mer lycklig då än mitt första. Anton var namnet där och han bor i Uppsala. Vi träffades genom gemensamma kompisar där också, träffades på en fest. Sen efter det blev det en del sms:ade sen träffades vi själva flera gånger och det klickade helt enkelt bara. Så vi var nästan tillsammans i ett halv år. Han var den bästa som kunde ha hänt mig då, ställde alltid upp för mig och fanns där. Någon jag tyckte om riktigt mycket. Men det var samma där vi var så lika men ändå så olika så i början var det inte så mycket bråk alls, små tjaffs som det alltid är men sen tröttnade vi väl på varandra så blev nästan bråk varje dag. Väldigt jobbigt. Det var han som gjorde slut, och då var jag väldigt ledsen. Men nu i efterhand när jag tänker efter så var de det bästa , för vi sårade bara varandra mer genom att bråka och ge det fler chanser. Tyvär så när man bråkar mycket så tar känslorna slut och man hittar bara fel med den andra personen mer fel än det positiva..
Nu är vi vänner, som är faktiskt riktigt skönt,vi umgås inget. Men träffas vi så kan vi sitta och prata.. En kille som jag alltid kommer att bry mig om.


Vist har jag varit kär där i mellan men inget som blivit seriöst och på riktigt.  
Ja det var det, kanske inte så intressant att läsa. Men men nu ska jag följa den dära listan, hehe :)