Det har både hänt jobbiga och hemska saker i mitt liv men allt som har hänt i ens liv, skriver man inte riktigt ut här på bloggen. De pratar man mest med sina närmaste..


Men en sak som jag redan berättat för folk om och som jag inte bryr mig riktigt om jag berättar för folk. De är att jag blivit mobbad i ca 1 år mellan 7-8an..

Allt började med en liten sak som blev till något stort, och de blev att mobba ut mig. Den tiden var sjukt jobbig, var ensam jämt, hade ingen att prata med, satt för mig själv och fick dumma kommenterar hela tiden. Först var det bara i skolan men sen började de på internet också. Var aldrig så att någon slog mig men de var saker dem sa och bara sket i mig. Typ hela klassen var i mot mig och lärarna märkte ingenting, fören jag själv talade om det. Jag mådde så dåligt att jag slutade äta och fick ätstörningar. Fick gå på kontroller hela tiden, tillslut blev allt totalt kaos så fick byta skola men jag hade ju inte gått vidare så kunde inte byta skola till en helt ny klass helt nya människor, jag kunde bara inte.
Otroligt nog så ville jag tilllbaka, helt sjukt. Men jag ville vinna !

Jag skrev tyvär ett brev om att jag inte ville leva längre som min mamma en dag hittade.
Hon och några lärare gick in i klassen och pratade och folk förstog inte vad dem hade gjort fören dem fick höra vad jag hade skrivit i brevet..

 Dem flesta bad om förlåtelse, vissa gjorde de på sitt egna sätt men det dög för mig.
Genom att jag skulle kunna gå vidare så förlät jag alla och gick vidare tillsammsn med dem.
De var det bästa jag kunde ha gjort just då.

Idag är jag samns med alla. Men jag umgås inte med en enda, förutom en som jag tycker om väldigt mycket och vi har haft våra underbara stunder. Vi umgås tyvär inte så ofta längre, men alla glider ifrån varandra, men du vet vem du är:) men dem andra umgås jag inte med, hälsar när jag ser dem.. :)

Jag gick vidare på mitt egna sätt, jag var med i tidingen Frida för några år sen och berättade allt. Det var ett stort steg för mig och jag är stolt över mig själv att jag gjorde det. Och hoppas att jag har kunnat hjälpt flera som har blivit behandlade dåligt:)

Det här var en kort del av allt som hände, men det här är något jag inte håller inom mig det är något jag kan vara ärlig o berätta om folk frågar.. Jag är den jag är idag, och jag är stolt över mig själv. Utan min familj, en del lärare o dem vännerna jag hade då, hade jag aldrig klarat mig utan. Jag hade inte levt idag eller varit den jag är idag. Tack vare dem så finns jag :)
Idag har jag helt otroligt bra vänner, som alltid stöttar och finns där för mig. Ni är bäst, bättre finns inte. Jag älskar er alla <3 Och jag älskar mitt liv..