Jag börjar sakna just det dära, ni vet fjärilar i magen och den glada känslan man vaknar upp med varje morgon..


När ska allting sluta vara så svårt och jobbigt?!

Jag saknar att ha en pappa. Jag har en men jag vill ha en som Vill äta middag, umgås och helt enkelt göra någonting än att bara sola en gång i veckan eller pratas vid i telefonen. Vill att du ska bjuda över mig. Vi har pratat länge om middag och bara umgås. Sagt det minst i ett halv år. Men det händer aldrig någonting, mest prat. Vist du vet att jag har mycket för mig om helgerna, mycket plugg mycket festande. Men om du bara kunde fråga mig så skulle jag bli så glad och det skulle verkligen kännas inom mig. Vill lära känna dig mer, vi har kommit en bit på vägen, men vi har långt. Men vi har stannat, vi verkar inte komma längre. Varje gång du ska hämta mig och är sen så får jag en stor klump i magen och blir orolig. Vill kunna prata med dig om allt men det kan jag inte. Försökte igår och berätta viktiga saker som har hänt här hemma. Något bra och dåligt, men du bara skrattade sen sa du ingenting mer på hela vägen hem typ. Vet att du inte gör det här med flit, du tänker nog bara inte på vad du gör, säger eller vad du inte gör. Vi har aldrig haft sån bra kontakt att du kan tänka så långt så jag fattar men du kan väl försöka i alla falll. Men jag tänker och inerst inne så kommer jag alltid att må dåligt över det här men jag är helt enkelt VAN !
Men Jag Älskar Dig Pappa, du betyder mer än vad du tror <3