Två otroligt fina dikter...

När jag vaknade och fann dig i sömn, sträckte jag handen mot din andhämtning, liksom den trötte vandraren på den nattliga vidden i gläjde sträcker handen mot lägerleden.

Av: Karl Vala

Min är du, och din är jag, självklart som ett andetag. Du är låst inne djupt i mitt sinne. Nycklarna kom bort en dag sen jag stängt med dubbla slag.

Av: Okänd


Se till att skriva något innan ni lämnar min blogg :) <3

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0