Försvinn ifrån min kropp.. Är det inte den ena smärtan så är det den andra.. Har så fruktansvärda smärtor vid tarmarna. Har haft problem med dem när jag var liten sen blev det bättre men efter denna operation så blev de dåligt . Har magkramper som är som toppar ibland, gör så ont så jag får lägga mig i fosterställning, ibland gråter jag av att de gör så ont. Magen är uppsvullen, gaser, illamående, magkramper. Min mage ser ut som jag är gravid, den är hård och vist har jag gått upp i vikt vid magen men de är hårt och uppvälld!
Sen har jag ju självklart ont i den andra delen av magen den jag opererade mig. Blev bättre sen blev det sämre, sen bättre och nu sämre igen. Jag blir galen på detta, all jävla smärta gör mig knäpp.. Vissa dagar försöker jag verkligen, försöker göra saker för att försöka glömma bort att jag har ont men vissa dagar går det inte för dem är enorma. 
Om 2 veckor ska jag sövas igen och sätta upp en spiral. Normalt fall kan du ha ont upp till 1 vecka men pågrund av min sjukdom kan smärtan sitta i 1 månad. Yeay!! 

Så rädd om jag skulle börja jobba och få dessa magkramper för enda sättet är att lägga sig ner i fosterställning o hoppas att dem släpper men hur ska jag göra om jag jobbar?! Bita ihop?! Javisst har inget annat val men det känns inte bra. För att fortsätta stå o låtsas att det inte gör ont är inte de lättaste för gör bara ondare. 

Min kropp börjar kännas som en gammal tants kropp, Varje muskel är stel, sitter jag en stund så kan jag knappt resa på mig för mina knän och min höft vill inte funka. Får ingen styrka. Ni som känner mig vet att jag har problem med mitt ena knä och min höft har jag haft smått ont i efter jag ramla för 2 vintrar sen och mitt onda knä har bara blivit värre.

 

Ringde och beställde tid till min sjukgymnast för att försöka göra något åt detta så jag kan försöka va så pigg som möjligt när jag börjar jobba men hon hade ingen tid fören den 15 januari, perfekt! 
Träna kan jag inte men fick tips att jag skulle försöka gå ut o gå en halv timme varje dag eller när jag inte har så ont. För att försöka gå igång på vissa delar i kroppen och även försöka gå ner i vikt. 

Men det posetiva är att jag har blivit mycket gladare och får inte humörsvägningar lika mycket längre. Förut har knappt ingen lyckats fått mig glad förutom mina vänner och Jesper/familjen ibland men nu får han mig att skratta och vara glad ofta. Försöker mer nu och medecinen verkar ha lagt sig lite. Så skönt även skönt att något blivit bättre. 

Tack för att ni finns, Älskar er!