Ska inte äns behöva skriva detta med tanke på att du inte har ett skit med detta o göra men gör det för att få klart för personer som inte förstår och vill få slut på anklagelser osv.. 

 

För 6 månader sen så blev jag inte trodd dem skickade hem mig med lite alvedon och sa att det skulle bli bättre. Läkaren insåg sen att jag hade sår på livmodern och blödde därifrån. Fick medecin men inget hjälpte efter 2 månader så blev jag trodd och dem sa att jag hade en sjukdom som hette endometrios. Blev opererad. Endometrios kan betyda cystor eller förändringar som jag fick mitt på livmodern, under livmodern och på högra sidan av magen. Dem brädde bort allt men efter det så fick jag inflamation i livmodern. Fick medecin som jag inte tålde så blev tvungen att byta medecin, en del medecin hjälpte inte mot smärtan. Trodde att operationen skulle hjälpa mig och att jag skulle komma tillbaka efter 1 vecka. Men blev inte riktigt så blev värre efter operationen och under tiden så har dem försökt hittat på medeciner som ska funka på mig. Nu äntligen har dem satt upp spiral och p-piler för jag inte ska blöda, för det får jag nämligen inte. Sen håller jag på att testa andra medeciner som ska hjälpa mot smärtan och under tiden har jag fått massvis med bivärkningar. Utan min medecin mår jag värre. Vill ha annan medecin men den är jag allergisk mot och starkare än de vill dem inte ge mig. Så förstå att detta är jobbigt. 

Just nu håller flera läkare på att utreda andra saker i min mage och jag fått mer endometrioser eller om jag fått fickor på tarmarna. Något har hänt med min blåsa efter operationen men ingen har trott på mig förens nu så försökt fått tag på min läkare som verkar tro på mig nu. Har även fått andra problem som ställer till det men de är 

för personligt som jag inte vill gå in på. 

 

Vissa dagar mår jag bättre än andra. Vissa dagar orkar jag knappt gå ur sängen. Dem dagarna smärtan är låg försöker jag göra saker. Som träffa vänner, gå ut och gå, gå på krogen och dansa. Eller som i helgen firade jag min kompis som fyllde år. Men det betyder inte att jag inte har ont men jag måste försöka få igång mitt sociala liv oxå och inte bara ligga o ruttna hemma. Har haft jobbiga månader som ni vet så tog de slut med killen och av det så sjönk jag och äntligen så har jag börjat mått bättre. Fick en lägenhet som gjorde mig skit glad och äntligen kändes det som jag var påväg åt rätt håll med min lycka. 

Jag vill börja jobba för hatar detta att inte ha något o göra om dagarna, men även mitt jobb har sagt det att bättre att jag känner mig friskare innan jag börjar jobba. För inge bra om jag jobbar 1 vecka sen sjukskriver mig igen. Och är jag på jobbet och får mina kramper som jag inte kan hantera vad gör jag då? Kan inte gå hem precis. 

Hur bra är det om jag ska jobba men får lov o sjuskriva mig hälften av tiden för jag har en dålig vecka eller som jag inte kan hantera. Kommer kanske bli så i början men just nu har jag svårt att hantera detta. 

Jag gör saker för att jag inte ska bli ännu dåligare psykiskt. Men som sagt det betyder inte att det är lätt att göra detta. Min kropp vill hellre ligga hemma men det kommer aldrig göra mig friskare. Om jag är ute och gör saker i 2 dagar så är min kropp och mage helt förstörd resten av veckan typ. Detta är inte lätt för mig men jag försöker göra det bästa av det hela just nu och det hjälper inte att ni kommer med spydiga kommenterar. 

 

 

Mina läkare har inte velat att jag skulle gå tillbaka till jobbet pågrund av allt detta som pågår just nu. Snälla ta reda på fakta innan du äns yttrar dig om mitt liv. Som sagt hade inte behövt skriva detta men gjorde det ändå för DU SKA SLUTA med detta. Börjar äntligen må bättre så förstör då fan inte det för mig. Har du några åsikter tar det med mig personligen och våga stå för vem du är.