Jag är faktiskt chockad när det gäller våran sjukvård väldigt mycket negativt men denna gång chockade dem mig otroligt mycket. För ungefär 2-3 veckor sen fick jag hem ett papper där det stod att jag skulle få tid hos reumatologen, att de skulle ta upp till 2-3 månader innan jag äns skulle få en tid bokad. Förra veckan fick jag ett papper till hem att jag fått en tid hos dem nästa vecka. Mamma och jag pratade om att det kanske har med att jag är ung att dem ser att dem kanske kan hjälpa mig eller att vi unga får en tid fortare. Men sen om dem kommer hjälpa mig verkligen är en annan femma men jag hoppas verkligen dem kan det. För tror inte att detta jag har är endast fibromyalgi utan något mer i mina leder med tanke på symptomerna. 

 

Sen en annan remiss som 3 av mina läkare har skickat in har skickats tillbaka men nu äntligen har dem tagit emot min remiss och jag är super glad. Men det är samma sak där om dem äns kan eller vill hjälpa mig, denna remiss har jag kämpat med sen i november och det har varit kämpigt men kanske äntligen är min tur att få hjälp med allt och inte bara en sak! 

 

Hände mig en sak här om dagen och jag blev livrädd. Då jag haft o har extrema magsmärtor dem senaste dagarna så börja jag blöda lite grann och för mig så får jag absolut inte göra det. Men tack o lov försvann de senare på kvällen! Och en tjej som inte är sjuk är det ju helt normalt och de ingår i kvinnornas liv men för mig är det inget som ska ingå utan det kan vara något fel om de skulle hända. Med tanke på hur mycket hormoner jag äter. Men var väl något skumt som pågick i magen då det gick över. Som tur var! :) 

 

Just nu är det inte mycket som händer för mig. Denna månad är typ tom på sjukhusbesök och det har väl inte hänt på 1 år typ. Ganska skönt men även vad fan ska jag göra när jag inte är på sjukhuset. Låter hemskt men det har blivit mitt andra hem senaste tiden så har alltid haft saker o göra känns som jag kommer bli en del rastlösa dagar för mig. Och hade hoppats på att jag fick börja på rehab nu men det lär inte hända fören till sommaren kanske och just nu är det ingen som kan hjälpa mig än att jag få gå på rehab i 4 veckor. Alla läkare säger att jag är en svår patient, knappt ingen läkare som kan hjälpa mig med smärtan eller mediciner. Ena vågar inte för att den andra kanske blir sur o den ena vet inte vad hon ska ge mig just nu. Så det känns lite ledsamt eller svårt då dem inte vet vad dem ska ge mig nu när jag är 22år så dem säger det att när ena besöket är klart och jag har fått hjälp på ena froten så kan vi planera rehaben och önskar att jag faktiskt kunde få den hjälpen nu. Men hade önskat mer att denna rehab skulle ta bort min smärta för orkar inte ha ont i magen längre men det kommer inte hända då dem kommer antagligen behöva ta bort all medicin och tror faktiskt inte jag kan ha smärtfria dagar utan all min medicin jag äter. De är sjukt eller hur?! Jag hatar att äta mina mediciner men jag vet att en del hjälper så det är väl bara att va glad antar jag!