Ja rubriken säger väl allt just nu. Vet inte riktigt vad jag ska skriva än att jag har extrema magsmärtor just nu. Äter så pass hög medicin just nu men inte äns det hjälper så det betyder att jag inte har någon akut medicin att ta heller så när jag får mina attacker är det bara att hoppas att de släpper. Jag somnar med smärtor och jag vaknar av smärtorna. Inte som de var förut, förut fanns smärtan där dagligen men jag kunde hantera det och det kan jag inte just nu. Utan den stör min vardag, mitt liv att leva. Jag har känt mig löjlig och inte velat åkt in på dessa 2-3 veckor utan bara väntat och hoppats att det ska släppa. Har svimmat, krampat, haft smärta på 10 och andra saker som inte ska komma ur min kropp men jag har hela tiden tänkt vad kan dem hjälpa mig med, jag gråter inte så då kommer dem inte ta mig på allvar. Men idag så ringde jag endo mottagningen och dem tyckte att jag skulle åka in direkt så imorgon åker jag in till gyn akuten och hoppas dem tar mig på allvar. Haft ganska tur senaste gångerna men även haft otur, bara för jag inte kommer gråtandes in och ligger ner i skriker eller ser sjuk ut så är det ingen som har trott på mig. 

 

Hade en "normal" människa haft mina smärtor så hade dem nog gjort så men jag lever ändå med smärta varje dag så jag kan ändå hantera de på ett annat sätt än folk som inte har ont dagligen. Så jag anser att jag inte ska behöva spela sjuk bara för dem ska tro på mig utan jag hoppas dem tror mig genom att lyssna på mig och hoppas dem kan hjälpa mig att komma på bena ett tag. 

 

 

Nu säger jag God natt till er alla, puss